Hela den här dagen har varit ganska misslyckad. Vaknade upp på morgonen och bara kände det. Satte mig vid datorn det första jag gjorde. Ångrade mig abrupt efter ett tag och stängde av den. Åt frukost och till slut lämnade jag huset i med kanske inte världens mest inbjudande ansiktsuttryck. Precis så som det var förut.

Var lite darrhänt hela förmiddagen. Kunde inte kontrollera alla mina tankar. Det blir så ibland. Eller ganska ofta. Jag tänker för mycket och är bland folk samtidigt, allt blir bara skakigt och tillgjort utanpå.

När det väl blev lunch samlade jag ihop mig själv och blev på lite bättre humör. Planerade kladdkakskvällen på fredag tillsammans med Linn och Amanda och började förstå hur onödigt nedstämd jag varit. Delvis.

Satt lite småirriterad på både lärare och elever under de resterande två lektionerna. När vi väl slutat slogs jag av att det var 17 grader ute och struntade omedvetet i att ta på mig både jackan och mysvantarna. Blev till och med på så bra humör att jag glatt tog tag i läxorna på tåget och spatserade runt lite i Eksjö när jag väl kom hem. Orkade för en gångs skull hantera att människor gav mig blickar, att människor stirrade bekymmersamt på mig. "Hejhej" tänkte jag. "Här är jag, här är du, duger det inte?".

Kom hem. Slogs av en abrupt hjälplöshet. Blev irriterad, men kunde inte säga något. Det gick till och med så långt att jag kände för att sälja mina biljetter till Köpenhamns-giget. Det jag slogs av var en sorts sökande efter respekt hos andra människor som bara gör mig illamående. Att alla bara vill hävda sig. Man ska vara bäst, man ska bli respekterad av andra. Att man blir respekterad av till och med de som man pekar ut. Jag mådde illa, jag var nära på att gråta. Jag klarar ibland inte av denna ilska. Jag klarar inte av den. 

Men jag ska klara det här.