Lever tysta och nöjda dagar. Glitter i hårbotten. Insåg hur annorlunda mitt liv var. Spenderade dagen på Facebook. Kollade gamla klasskompisars profiler. Kollade min egen. Tänkte på helgen. 

Tänkte på förra sommaren. Den tiden gick inte ens att känna. Ett år? Några månader? Det har gått en hel vinter och snart är det ett år sedan min tredje Arkkonsert. Linköping. Stod på andra raden och grät bara för att jag ville bli av med allt. Blev av med allt. Någonstans där i Calleth brast det. Jag lovade nog mig själv att försöka. Visst har jag gjort det?

Om en vecka har jag börjat skolan igen. Om en vecka har det gått ett år. Ett år sedan hösten började med en bra känsla i magen. Ska gå på det nu. Magkänslan. Det har gått bra hitills. Magkänsla och steg är det man behöver. Kanske ett bra peppande band med en del fina fans också, visst.

Ska avsluta allt så. 16:e september. Vet inte hur jag gör ännu. Men, magkänslan. Ska tänka tillbaka, ska kunna gå igenom allt ända till sista spelningen och vara nöjd. Vara så nöjd som jag är nu. Veta att jag är på rätt spår och gå vidare. Skriver ner det här, jag får inte glömma. 

Men egentligen ska jag inte avsluta någonting. Ingenting alls. Inte efter det jag har sett i helgen. Aldrig.