Vad spelade du där, Jens? #2
Sedan hamnade vi ute bland köandet igen. Tiden gick ändå ganska snabbt och det blev dags för insläpp. Det skulle bli så kul. Det skulle bli så kul att få se bandet spela. Att Jens hade sagt att han skulle ha koll på en. Att bara få bekräfta den där känslan man haft sedan den senaste konserten. Att bara vara.
Men väl inne på konsertområdet gick allt bara fel. Jag hamnade längst ut på kanten. Bakom några andra. Jag kunde knappt se scenen, möjligtvis halva Jepsons ben om jag hoppade. Några som stod bakom mig började dessutom gnälla om att jag hade kamera med mig osv.
Men väl inne på konsertområdet gick allt bara fel. Jag hamnade längst ut på kanten. Bakom några andra. Jag kunde knappt se scenen, möjligtvis halva Jepsons ben om jag hoppade. Några som stod bakom mig började dessutom gnälla om att jag hade kamera med mig osv.
Jag kände mig bara underskattad, missuppfattad och på helt fel ställe. Och det kändes så fel att jag kände så när The Ark plötsligt klev ut på scenen. Allt blev bara fel.
Någon bredvid mig började trycka ut mig. Det fanns ju inte så mycket plats att "trycka ut mig till" men hon lyckades sannerligen. Jag orkade inte hålla balansen längre och samtidigt kämpa för att få ta del av Hey Modern Days. Att kunna vara glad.
Jag vet inte vad som hände. Men jag bestämde mig för att ta mig därifrån och tittade ner i marken för jag kände hur tårarna ville fram. Jag var besviken på mig själv. Jag fick vibbar av prestationsångest och jag var arg på mig själv just därför.
Helt plötsligt ryckte en vakt tag i mig. Jag släpades mellan kravallstaketet och scenen. Jag kunde höra Breaking Up With God och alla lyckliga fans som hade hamnat rätt. Haft tur.
Vakten satte mig på en stol i ett litet rum precis bredvid scenen och gav mig vatten. Hon hade missuppfattat allt. Jag var inte svimfärdig. Jag var bara förtvivlad.
Sedan skickades jag ut. "Det finns plats längst bak" fick jag höra. Så jag gick bak. Satte mig i en trappa och betraktade allt på långt håll. Joy Surrender spelades. Jag kunde inte sluta gråta. Hur blev det såhär?
Men konserten skulle nog varit hemsk om jag hade stannat kvar där framme på kanten.
Det var vackert på avstånd.
Någon bredvid mig började trycka ut mig. Det fanns ju inte så mycket plats att "trycka ut mig till" men hon lyckades sannerligen. Jag orkade inte hålla balansen längre och samtidigt kämpa för att få ta del av Hey Modern Days. Att kunna vara glad.
Jag vet inte vad som hände. Men jag bestämde mig för att ta mig därifrån och tittade ner i marken för jag kände hur tårarna ville fram. Jag var besviken på mig själv. Jag fick vibbar av prestationsångest och jag var arg på mig själv just därför.
Helt plötsligt ryckte en vakt tag i mig. Jag släpades mellan kravallstaketet och scenen. Jag kunde höra Breaking Up With God och alla lyckliga fans som hade hamnat rätt. Haft tur.
Vakten satte mig på en stol i ett litet rum precis bredvid scenen och gav mig vatten. Hon hade missuppfattat allt. Jag var inte svimfärdig. Jag var bara förtvivlad.
Sedan skickades jag ut. "Det finns plats längst bak" fick jag höra. Så jag gick bak. Satte mig i en trappa och betraktade allt på långt håll. Joy Surrender spelades. Jag kunde inte sluta gråta. Hur blev det såhär?
Men konserten skulle nog varit hemsk om jag hade stannat kvar där framme på kanten.
Det var vackert på avstånd.
Ber om ursäkt för halvdana bilder.
Men jag kan ändå inte säga att kvällen blev förstörd. Den blev fantastisk. Kvällen blev bra. Efteråt var Martin och Sylle DJs i baren. (Ja, det var 18-årsgräns, men man har ju en Arkfanatisk mamma.)
Såg Jens dessutom.
Han nickade åt mig. Han kände igen mig.
Såg Jens dessutom.
Han nickade åt mig. Han kände igen mig.
Spår;
Lämnat av: Ellie
Jens är bäst.
Lämnat av: Ellie
Svar: Haha åh ja! Det skulle jag vilja se! Också kan Ola vara deras gäst ibland, och komma in och flumma lite och dra långa förklaringar till varför det är okej att vara konstig. Åh, det hade varit underbart att se.
Lämnat av: Ellie
Svar: Men jaa, det hade varit värsta mysigt att titta på. Vi borde lägga fram det som förslag åt dem.
Lämnat av: kajsa
Jag såg när vakten gick bort med dig och blev så ledsen för din skull :( Hade gärna sagt åt honom att du fick plats bakom oss (jag är så lite så du hade sett jättebra ändå!). kram.
Trackback