Update.
Så fort jag klev ut ur ytterdörren bestämde jag helt plötsligt för att ta affären längst bort här i staden.
Jag bara älskar doften av träd på kvällen, jag vet, det låter lite dumt, men det är sant. Och känslan när man är ute i bara jeansjacka och hör när vinden blåser i trädkronorna.
Det var helt otroligt. Som vanligt var det också helt öde ute på gatorna. Men det mest underbara av allt: Jag frös inte.
Det är som jag fortfarande har de där få minutrarna utomhus i vintras inprogrammerade i hjärnan, hur jag frös. Och hur jag frös ännu mer. Hur jag nästan stod och grät över hur jag frös. För jag hatar att frysa. Och efter allt detta frysande så har jag på något sätt bara fortsatt undvika att vara utomhus. Även nu när alla pratat om den där kolossala värmen.
Men denna försommarkvällsvärme är ju bara helt underbar. Att jag inte förstått det innan.
Så underbart härligt du skriver! Tid att njuta och det med alla sinnen gumman!
Ha,ha NU KÖR VI!
Hade världens problem igår. Skulle gå från skolan till Södervärn, ta en annan buss hem. Tänkte: "Äh, det är inte så långt till Södervärn. Och det är ju inte kallt ute."
Nej, Ellinor. Det var inte kallt ute. Det var så jävla varmt, det var så jävla långt att gå och jag gör INTE OM DET.
Orkar faktiskt inte att vi bara hade en vecka vår i år, haha </3 Jag är nog inte så förtjust i sommar, jag föredrar faktiskt att frysa framför att det är för varmt. Men eh. Borde inte klaga efter den jobbiga vintern vi hade xD
Svar: Finns det någon värre mardröm, ärligt talat? Usch.
^ jag...
SVAR IGEN: Tack. Fast det är väldigt sällan jag känner mig som en loser, som tur är. (raderar så det bara blir en kommentar btw ^^)