Fotografier från helgen.
Nej, vadå Ola Salo?
Det var läskigt. Ja. Innan jag visste ordet av det så befann jag mig vid scenin(ut)gången efter konserten och stod och stirrade på någon vid namn Ola Salo. Där stod jag ett tag och bara lyssnade på det han pratade med folk om, kommer inte ihåg så mycket av vad han sa längre faktiskt (förutom den saken om hans vän som träffade David Bowie och skulle ta ett kort med honom, varpå kameran just då inte ville fungera).
Jag fick en kram, en autograf och ett såntdär smått muppigt fanfoto som man ser helt paralyserad och uppe i det blå på. Tack Ola.
Packning = litet nervöst sammanbrott.
Ännu en sak som jag knappt klarar av utan att bli väldigt virrig.
Har nämnligen väldigt svårt att tänka ut vad man behöver ha med på resor - alltid. Nu är det ju dock bara en övernattning i Skåne, men jag står ändå och fösöker klura ut om jag behöver ta med mig vantar eller inte.
Det viktigaste är ju förståt biljetten, även jag kunde faktiskt lista ut det.
Önska mig lycka till. ._.
-
Jag har höstlov nu.
Det har gått väldigt fort, det kändes som att det bara var en vecka sedan jag satt och kom fram till att det var 6 veckor kvar till denna dag.
Imorgon har jag nämnligen tagit ledigt eftersom jag ska fara iväg till Malmö och se Ola Salo, tänk er - imorgon.
Just nu sitter jag och är nervös och extremt förväntansfull. Peppad. Funderar på vad jag ska packa, planerar. Och är återigen nervös. Det pirrar i magen rent utsagt.
Om åtta dagar fyller jag år, det behöver ni veta.
Ungefär såhär känns det just nu:
Hösten.
Den är lugnande, trots all hysteri som ändå kretsar runt i allas liv så är det ändå lugnt.
Det blir mörkt. Man kan gömma sig i mörker.
Kan det på något sätt inte vara mysigt att kura ihop sig i det där mörkret och bara vara ett tag?
Att låta mörket finnas där, ljuset kommer senare ändå. Jag förstår mig inte på människor som får ängest när det blir mörkare allt tidigt på kvällarna när man ändå vet att ljuset kommer tillbaka.
När man gömmer sig kan man tänka, tanken är väl ändå det som får dig att komma till underfund med det som du knappt vågat närma dig.
Tips, som såklart också bara nämns för att jag också vinner på det.
Fotografi är ett fint ord.
Men det finns inget fotografi i detta inlägg, kanske är det bra? Det är upp till er att avgöra.
Idag har jag förutom varit i skolan lyssnat på The Ark. Läst i en gammal tidning med The Ark i och tänkt. Problemet är att det som evolverar i mitt lilla huvud flyger ut så snabbt något annat händer.
Jag kommer inte kunna fira Halloween i år, känns lite ledsamt. Även fast jag sällan firat Halloween innan så hade jag planerat att försöka göra det i år. Egentligen är Halloween en väldigt skum "högtid", folk klär ut sig till diverse konstiga varelser, gröper ur pumpor, äter godis och kollar på skräckfilm. Varför gör alla detta på en särskild dag? Man skulle ju lika gärna kunna ha ett eget litet Halloween i Januari? Eller? Detta verkar ju inte vara speciellt bundet till just datumen 30:e oktober.
Jag kanske helt enkelt borde satsa på att fira Halloween lite senare?
Jag undrar hur många fotografier det finns runt om i hela världen, åtminstonde tillräckligt för en människa att få försvinna in en annan värld för en dag?
Siffror.
-
Var i Ullared igår.
Det var hemskt, fullt av folk, köer och allmänt rörigt. Fast det var ändå roligt, allt kändes som ett skämt. T ex att folk stod och köade i flera timmar för att komma in i ett stort varuhus, har man inte bättre saker för sig?
Det känns i alla fall skönt att vara hemma.
Bara 4 skoldagar kvar sedan är det höstlov.
En vecka kvar.
En dag fylld av julkänsla.
Coldplay – Violet Hill (Album Version) <--- Snölåt
Det snöade imorse. Och då menar jag att det verkligen öste ner stora snöflingor på marken. Det var ganska mörkt ute men snön lyste upp allting. Jag satt och bara myste och försökte lista ut bra julklappar att ge till folk hela tågresan. När jag kom hem sen på eftermiddagen var snön borta. :c
Mysbild.
-
As she starts to draw nearer the view becomes clearer. The splinters are painful but she doesn't feel it. The pennies were loaded and as they exploded she starts to spin out of control...
Vadå sammanhang?
Dot. Dot. Dot.
Jag satt ganska lugnt på sista lektionen idag och jobbade, var seg.
Vi slutade, jag började packa ihop mina saker och sade några ord till läraren.
Kom på att jag inte hade skoltidningsmöte, därför skulle jag ta ett tidigare tåg.
Gick ner till skåpet och kollade på klockan, tåget skulle gå om 8 minuter.
Stressade. Slängde alla saker i väskan, hade fortfarande vissa saker kvar i handen när jag sken iväg i mina otympliga skor.
Kollade på klockan igen när jag var på väg upp för den relativt långa uppförsbacken i cement.
5 minuter.
Efter något som kändes som en evighet var jag snart klar med uppförsbacken.
3 minuter.
Svängde till vänster, "spranggick".
När jag hade 50 meter kvar till tågstationen hörde jag den där klockan ringa - vilket betydde att tåget var på ingång.
Tåget kom, jag såg det där framme.
Jag sprang.
Hann in på perongen precis när dörrarna till tåget skulle stängas.
Hoppade på tåget.
Hemma.
Reaching for the sky with your paw, or something like that.
Amanda Jenssen. <3
