Adjö.
Har inte haft såhär ont i huvudet på evigheter.
Packar i ytterligare lite saker i väskorna som jag inte packat upp sen Göteborgsresan. Nu blir det en långhelg i Västerås och Stockholm. (Läs: jag ska sitta på marken en hel dag i Västerås och sedan resa vidare för att sitta på marken en hel dag i Stockholm.)
Oavsett vad så känns det värt.
Packar i ytterligare lite saker i väskorna som jag inte packat upp sen Göteborgsresan. Nu blir det en långhelg i Västerås och Stockholm. (Läs: jag ska sitta på marken en hel dag i Västerås och sedan resa vidare för att sitta på marken en hel dag i Stockholm.)
Oavsett vad så känns det värt.
Dock så kommer det nog kännas lite småskumt att vara med på Sommarkrysset. Stå där längst fram vid scenen och känna hur man blir filmad bakifrån. Dessutom är det ett TV4-program. Borde väl kanske inte uttrycka mina åsikter om TV4 allt för mycket. Eller inte alls, nej.
Känns som att det kommer bli en liten repris av Rix Fm Festival. Men jag är innerligt glad att Eric Saade redan har varit där. Skulle inte orkat annars. Känns som att han förföljer mig.
Where the action is.
Jag blev så otroligt överraskad. På ett otroligt positivt sätt.
Hade ända sen Siesta och ända sedan jag fick reda på att The Ark skulle spela på samma scen som Coldplay väldigt lågt hopp om att få en bra plats. Hade inte tänkt köa så länge och hade tänkt stå långt bak.
Kom till Göteborg klockan 9. Min första dag i Göteborg. En väldigt fin sådan.
Fick nummer 20 som könummer. Var helt förbryllad. Coldplayfansen verkade inte vara så hardcore med köande som jag trodde. Men även fast jag hade ett så bra könummer så ville jag inte börja hoppas. Orkade inte bli besviken.
Men tiden gick och vid insläpp blev vi eskorterade in. Vi fick gå i nummerordning och hålla varandra på axlarna. Allt för att inte springa. Det var helt fantastiskt. Alla började förstås springa när vi nådde scenen. Det var olika och ojämna lager av metallskivor på marken vilket resulterade i att jag trampade snett när jag i all panik hade börjat springa. Vrickade foten. Gör fortfarande uschligt ont.
Det var några band innan Ark. Sahara Hotnights, Serenades och Paolo Nutini om jag minns rätt. Tiden gick fort och Ark spelade ganska tidigt. Det var oerhört kul. Speciellt att se alla Coldplay-fans miner när vi helt plötsligt blev helt galna. De kollade lika mycket på oss som på bandet.
Och just det, höll nästan på att glömma: basisten i The Ark, Lasse, har fått en dotter. Därför var han inte med på konserten igår. Istället så fick The Ark ta hjälp av Martin Ekelund, Arks turnéledare och ljudtekniker. Det var en upplevelse för sig. Ohja.
Hade ända sen Siesta och ända sedan jag fick reda på att The Ark skulle spela på samma scen som Coldplay väldigt lågt hopp om att få en bra plats. Hade inte tänkt köa så länge och hade tänkt stå långt bak.
Kom till Göteborg klockan 9. Min första dag i Göteborg. En väldigt fin sådan.
Fick nummer 20 som könummer. Var helt förbryllad. Coldplayfansen verkade inte vara så hardcore med köande som jag trodde. Men även fast jag hade ett så bra könummer så ville jag inte börja hoppas. Orkade inte bli besviken.
Men tiden gick och vid insläpp blev vi eskorterade in. Vi fick gå i nummerordning och hålla varandra på axlarna. Allt för att inte springa. Det var helt fantastiskt. Alla började förstås springa när vi nådde scenen. Det var olika och ojämna lager av metallskivor på marken vilket resulterade i att jag trampade snett när jag i all panik hade börjat springa. Vrickade foten. Gör fortfarande uschligt ont.
Det var några band innan Ark. Sahara Hotnights, Serenades och Paolo Nutini om jag minns rätt. Tiden gick fort och Ark spelade ganska tidigt. Det var oerhört kul. Speciellt att se alla Coldplay-fans miner när vi helt plötsligt blev helt galna. De kollade lika mycket på oss som på bandet.
Tack alla människor som gjorde min dag igår. Ni är underbara allihopa.
Och just det, höll nästan på att glömma: basisten i The Ark, Lasse, har fått en dotter. Därför var han inte med på konserten igår. Istället så fick The Ark ta hjälp av Martin Ekelund, Arks turnéledare och ljudtekniker. Det var en upplevelse för sig. Ohja.
Slutsats: Ingen vila?
Förbered mig inför resten av veckan.
Packar.
Imorgon bär det av till Göteborg. Se Ark på Where the action is. Kommer hem på onsdag, då ska vi jobba färdigt med den där dumma flytten, städa gamla lägenheten osv.
Är ändå glad över att inte vara på P&L på onsdag.
På torsdag är jag hemma. Då ska det packas igen. På kvällen drar jag sedan iväg till Västerås för att se Ark på fredag igen.
Efter det ska det sovas i några timmar sedan bär det av till Stockholm och Sommarkrysset tidigt på morgonen.
Och jag gillar inte att packa.
Packar.
Imorgon bär det av till Göteborg. Se Ark på Where the action is. Kommer hem på onsdag, då ska vi jobba färdigt med den där dumma flytten, städa gamla lägenheten osv.
Är ändå glad över att inte vara på P&L på onsdag.
På torsdag är jag hemma. Då ska det packas igen. På kvällen drar jag sedan iväg till Västerås för att se Ark på fredag igen.
Efter det ska det sovas i några timmar sedan bär det av till Stockholm och Sommarkrysset tidigt på morgonen.
Och jag gillar inte att packa.
MHM.
Varning för fint hår.
När jag har tråkigt tänker jag på frisyrer. Det är inte särskilt krävande heller.
En ny sak jag upptäck är något kallat "dip dyed hair". När bara topparna är färgade i någon mer... extravagant färg. Tycker att det ser väldigt fint ut, på något sätt.
***
Och om man tröttnar kan man bara klippa av det. Man behöver inte slita sönder håret med en massa ny hårfärg osv. Sådant verkar bara hemskt. (Hejjagharaldrigtfärgathåretnejhejdå.)
(Bildkälla.)
(Bildkälla.)
***
För övrigt så hoppas jag att ni hade en bra midsommar. Försökte väl också fira den lite halvhjärtat. Förstår inte meningen med det.
Om jag ska vara helt ärligt så håller jag inte ett särskilt stort grepp om asatron längre att jag ser nyttan i att fira denna högtid. Men det kanske ni gör? Jag vet inte?
Om jag ska vara helt ärligt så håller jag inte ett särskilt stort grepp om asatron längre att jag ser nyttan i att fira denna högtid. Men det kanske ni gör? Jag vet inte?
Från måndag till torsdag.
Okej.
Ibland är det givande att vara helt asocial och i princip bara spela Sims och vara ute och gå flera dagar i rad.
Längtar inte tills när jag måste hemifrån. Vill vara här i flera månader och glömma bort hur riktiga människoröster låter.
Fast nej.
Egentligen vill jag vara som ni andra. Ha ett liv. Åka in till folk och göra saker. Ha en anledning att ta på sig riktiga kläder och borsta håret.
Fast det här går väl bra det med. I några dagar åtminstonde.
Ibland är det givande att vara helt asocial och i princip bara spela Sims och vara ute och gå flera dagar i rad.
Längtar inte tills när jag måste hemifrån. Vill vara här i flera månader och glömma bort hur riktiga människoröster låter.
Fast nej.
Egentligen vill jag vara som ni andra. Ha ett liv. Åka in till folk och göra saker. Ha en anledning att ta på sig riktiga kläder och borsta håret.
Fast det här går väl bra det med. I några dagar åtminstonde.
Hej, Rebecca Black?
Eh. Rebecca Black's video till låten Friday tas bort från Youtube.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Den har antagligen tagits bort efter den otroligt dåliga responsen. <-- Eller nja, kanske inte. Jag har nog livlig fantasi.
Jag undrar hur Rebecca Black mår.
Fast i och för sig. Om man publicerar en så dålig låt i en ännu dåligare video kanske man måste tåla konsekvenserna?
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Den har antagligen tagits bort efter den otroligt dåliga responsen. <-- Eller nja, kanske inte. Jag har nog livlig fantasi.
Jag undrar hur Rebecca Black mår.
Fast i och för sig. Om man publicerar en så dålig låt i en ännu dåligare video kanske man måste tåla konsekvenserna?
Oanpassade festivaler.
Det krävs skicklighet att på pricken missa konserter med Henrik Berggren två gånger i rad. Först på Siesta, nu på Storsjöyran. Dessa begränsande endagsbiljetter ger mig snart hjärtinfarkt. Men självklart kommer The Ark först, fast jag glömmer bort varför de alltid ska komma först mer och mer för varje dag.
Vill se Henrik. Han verkar dock inte pålitlig nog att jag kan tänka: "Amen, det kommer väl säkert en hel del spelningar framöver!". Nej. Henrik Berggren har inte ens en hemsida. Jag vågar inte tro någonting.
Eller är Henrik bara en människa man ska undvika att se live?
Nej. Så vill jag bara inte tänka heller.
Vill se Henrik. Han verkar dock inte pålitlig nog att jag kan tänka: "Amen, det kommer väl säkert en hel del spelningar framöver!". Nej. Henrik Berggren har inte ens en hemsida. Jag vågar inte tro någonting.
Eller är Henrik bara en människa man ska undvika att se live?
Nej. Så vill jag bara inte tänka heller.
Det går ju i faser.
Igår var intressant. Vi köade otroligt onödigt länge och vi hade nog mest kul innan själva inspelningen. I alla fall jag. Bjuder på bildbevis om att man faktiskt kan totalt flippa ur mitt på gatan på Östermalm.
Inspelningen kändes emellanåt lite konstig. Mest för att Ola spelade en del Arklåtar med något husband. Det var bara jobbigt att se honom köra dem utan hela riktiga Arken bakom sig. Som att hela The Ark handlar om Ola. Vilket jag själv definitivt inte tycker att det gör. The Ark skulle vara väldigt tråkigt om bara Ola var med.
I övrigt var inspelningen i alla fall riktigt kul. Ola pratade en hel del om hans förhållande till musik när han var ung och han pratade också en hel del om sitt låtskrivande och hur han gör låtar. Det var väldigt intressant. Borde väl kanske inte säga så mycket mer om programmet. Ni får helt enkelt se det i höst, och bli inte rädda om ni helt plötsligt ser mig poppa upp i TV-rutan.
I övrigt var inspelningen i alla fall riktigt kul. Ola pratade en hel del om hans förhållande till musik när han var ung och han pratade också en hel del om sitt låtskrivande och hur han gör låtar. Det var väldigt intressant. Borde väl kanske inte säga så mycket mer om programmet. Ni får helt enkelt se det i höst, och bli inte rädda om ni helt plötsligt ser mig poppa upp i TV-rutan.
Efter inspelningen när Ola väl kom ut genom sceningången blev han abrupt inringad. Hade ganska bråttom hem och det enda jag ville göra var att lämna över den där novellen. Kände helt plötsligt att jag började må otroligt illa. Var nervös på ett helt nytt sätt. Men egentligen var det ju bara att räcka fram det där kuvertet och springa. Så jag tog mig igenom den där klumpen av människor, ställde mig vid Ola och när jag till slut fick ordet så gav jag den bara till honom. Han tittade mig rakt in i ögonen när han tog emot den. Då släppte nervositeten. Fast nu är jag nervös på nytt.
Ola Salo ska läsa min novell.
Ola Salo ska läsa min novell.
Only seconds to play.
Inte ledsen över att jag kanske missade Ola och Sylvester på Mossagårdsfestivalen igår. Hade en mycket trevlig konversation med Emma på twitter. Den var nog mer värd en ett nervöst samtal med Ola och Sylvester. Får alltid en extrem prestationsångest av att prata med någon ur The Ark. Det tar flera dagar att processera det, och jag skulle inte hunnit tills imorgon då det är dags att träffa Ola igen. (Försöker tänka postivit.)
För ja, just det, jag har skaffat twitter. Men följ mig inte. Det bådar inte gott.
Nu --> packa och packa och packa för att bege sig till Stockholm. Där blir det TV-inspelning med Ola Salo och möjligen en överlämning av den där novellen. Nervöst.
För ja, just det, jag har skaffat twitter. Men följ mig inte. Det bådar inte gott.
Nu --> packa och packa och packa för att bege sig till Stockholm. Där blir det TV-inspelning med Ola Salo och möjligen en överlämning av den där novellen. Nervöst.
Lady Gaga.
Från kväljningsframkallande mainstream tråk-Djpop till kväljningsframkallande tyska i en icke mainstream poplåt som faktiskt är riktigt okej.
Nästan så att jag börjar gilla Gaga. Vågar väl inte riktigt erkänna det. Jaja.
Fred in.
The Ark gör reklamfilm.
Du läste rätt. The Ark återvinnner musik för Pantamera. Helt underbart se att av Sveriges största band vågar göra detta. Och det är helt otroligt att det samtidigt blir så otroligt roligt och bra.
Reklamen kommer börja sändas i slutet av juni och jag kommer definitivt sitta som fastklistrad vid reklamen när jag ser på TV framöver. (Läs mer om detta här!)
Materiella ting som är ganska trevliga, ändå.
Creepers. Förstår inte varför jag fastnat för dessa underliga ting, men de är så banalt mysiga. Har inga själv men de finns ändå på hjärnan otroligt mycket. Fråga mig inte varför.
Dr Martens är också ganska härliga, särskilt låga sådana. Extra gubbiga. (Förstår inte min plötsliga fascination för just skor, men här har ni den i alla fall.)
Häftmassa (aka kludd) är också en mysig uppfinning. Särskilt om man är sättauppsakerpåväggenjunkie.
Sparkdräkter (aka Onepieces), fula som jagvetintevad. Men olagligt sköna.
Bokstäver. Mycket användbara, det kan jag lova. Om bokstäver nu räknas som materiella ting, eller är de uttryck?
Bokstäver. Mycket användbara, det kan jag lova. Om bokstäver nu räknas som materiella ting, eller är de uttryck?
Fred in.
Ehehm.
Varför gillar alla Doctor Who egentligen?
GOO GOO G'JOOB.
Människor säger att den här låten inte har någon speciell mening. Jag tror dem inte. Eller så har jag alldeles för mycket fritid och alldeles för lite sömn för att avgöra något sådant.
Låtar kan ju i alla fall ha en mening genom att bara inte ha en mening. Att den där meningen som inte finns blir en mening men att det inte är meningen att man ska hitta meningen. Meningen är olöst. För alltid. Olöst och oläst. Och att det där ovetandet liksom är meningen. Varför ska man hela tiden veta allting?
Eller så är jag som sagt i alldeles för fel sinnesstämning för det här.
Låtar kan ju i alla fall ha en mening genom att bara inte ha en mening. Att den där meningen som inte finns blir en mening men att det inte är meningen att man ska hitta meningen. Meningen är olöst. För alltid. Olöst och oläst. Och att det där ovetandet liksom är meningen. Varför ska man hela tiden veta allting?
Eller så är jag som sagt i alldeles för fel sinnesstämning för det här.
En annan väldigt mycig Beatles-låt som alltid går på repeat i mitt liv. Hela hela tiden.