Är så trött på att jag är trött och är så trött på alla andra. Har lust att skälla ut folk. Men jag kan inte göra det, för jag måste leva med dem i ett och ett halvt år till. Istället skäller folk ut mig. Det är väl lika så bra. Jag antar att folk tror att jag är någon slags bra vägg, som inte tar åt sig? Men det gör jag ju. När ingen riktigt ser.

Så jag har försökt att tänka på annat. Dvs The Ark. Det kändes inte helt bra heller. Vårturnén är snart slut. Sedann blir det paus. Sedan börjar sommarturnén. Sedan...? <- Det är just här jag känner att tårarna börjar välla upp. Inte alls särskilt lägligt när man sitter och har lektion och försöker hålla upp någon fasad som säger att allt ändå är okej. Att hjärnan inte går på högvarv.

Jag somnade på väg hem. På tåget. Vaknade av en ljuvlig monotom röst som sa "Nästa station - EEKSJÖ, EEEEKSJÖÖÖ."
Så jag satt där. Såg på alla hus som jag nu fått se ett antal gånger. Tåget stannade, och jag glömde nästan att jag var tvungen att stiga av.

Så nu sitter jag här hemma. Har inte ens orkat ta av mig jackan. Nu ska jag packa. Imorgon ska jag ju vara glad. Annars får ni hjälpa mig. Lova.