Hey poppa joe.
Prataprataprata och beeptest på gympan i skolan. När jag somnade på golvet väl hemma idag ångrade jag lite de där flämtande minutrarna i den stora salen. Klarade i alla fall upp till nivå 10. 3 nivåer bättre än i april. Konserterna? Dansen? Ingen aning. Motivationen?
Förövrigt blev min trötthet dessutom förevigad på skolfoto.
Imorgon sätter jag mig på ett tåg och ska skaffa nya förevigade minnen. Lite finare än skolfoto. Dock mycket mer komplicerat och jag känner redan nu hur jag kommer ramla ihop i en hög på hemvägen och sova bort. I alla fall förhoppningsvis inte på ett golv. Alltid nåt.
Förövrigt blev min trötthet dessutom förevigad på skolfoto.
Imorgon sätter jag mig på ett tåg och ska skaffa nya förevigade minnen. Lite finare än skolfoto. Dock mycket mer komplicerat och jag känner redan nu hur jag kommer ramla ihop i en hög på hemvägen och sova bort. I alla fall förhoppningsvis inte på ett golv. Alltid nåt.
Ser den här låten som en fortsättning av vår Papaya Coconut-hysteri. Vad säger ni? Bra hysterimaterial?
Till Eksjö.
Satte mig nyss ned vid datorn för att bearbeta allt. Skriva ner det innan jag rört ihop det. Möts av det här:
Fina fina fina Maria.
Har hittat hem och plats. Visade mitt hem igår, visade min plats. Mycket blickar och många vridna nackar runt omkring mig. Vill väl bara att de ska förstå. Tänkte mycket på det på konserten. Olas ord. "Förstår ni nu?"
I alla fall så började resan klockan tre på natten, bland glassplitter och överglada fyllon på stortorget. Målmedvetna lade vi ut våra sovsäckar. Det skulle bli vår dag, målmedvetenheten är viktig, om det ska gälla. Och det blev giltigt. Uppfattat.
Tidig morgon fick vi i alla fall besök av lite intressanta människor, några som först fick för sig att vi var The Ark, tyckte att Sara var en mask och hade komplex med glaset på marken. "Här kan man inte stå med tofflor och vara nöjd!". Ska börja använda det uttrycket.
Sedan vet jag inte vad som hände. Vi somnade, åt flera frukostar, gick runt. Till slut går jag för att möta upp en bil fylld med Linda, Maria och Linn. Sedan sprang vi, dock slutade det tvärt eftersom konditionen inte riktigt är något att prata om. Jag vet inte varför vi sprang. Lycka antar jag.
Helt plötsligt ser jag två nya ben bakom Olas. I ren förvirring stänger jag av allt och till slut ser jag Kristian Anttila. Reagerade i ett gällt skrik och att ducka bakom kravallen. Reagerade helt oväntat. Men Kristian, att inte uppskatta honom är utom min värld. Han hade spelat i Eksjö under dagen, fick se lite ur Västra Frölunda, perfekt låt för den perfekta dagen. När jag var liten försvann jag in i TVn och förvandlades till en pansarvagn med en dröm.
Allt fortsatte att passa och kollidera. Det kolliderade till slut klart. Vände ansiktet mot himmelen och levde i guldregn. Så glad att allt bara vällde över, överallt. När guldet nådde marken var allt fulländat och jag hoppade runt och kramades. Möttes av många ledsna ansikten. Fortsatte att kramas i alla fall.
Flydde till ett träd och stöter på Jens. Allt fortsätter som en ramsa och till slut sitter vi i en bil på väg hem. Väl hemma sitter vi i några timmar på köksgolvet, äter mackor och dricker apelsinjuice. Diskuterade. Avbröt nog det hela när jag kände hur jag nästan slumrade till. Slumrar fortfarande till. Men allt var värt det. Kanske till och med åren.
Jag menar, mina räddare kom till staden jag gick under i och förklarade, förklarade för alla trottoarer och för alla tegelstenskalla människor, förklarade allt det där jag försökt själv. Man kan ju vinna. Vi visade det. Tack till er.
Fina fina fina Maria.
Har hittat hem och plats. Visade mitt hem igår, visade min plats. Mycket blickar och många vridna nackar runt omkring mig. Vill väl bara att de ska förstå. Tänkte mycket på det på konserten. Olas ord. "Förstår ni nu?"
I alla fall så började resan klockan tre på natten, bland glassplitter och överglada fyllon på stortorget. Målmedvetna lade vi ut våra sovsäckar. Det skulle bli vår dag, målmedvetenheten är viktig, om det ska gälla. Och det blev giltigt. Uppfattat.
Tidig morgon fick vi i alla fall besök av lite intressanta människor, några som först fick för sig att vi var The Ark, tyckte att Sara var en mask och hade komplex med glaset på marken. "Här kan man inte stå med tofflor och vara nöjd!". Ska börja använda det uttrycket.
Sedan vet jag inte vad som hände. Vi somnade, åt flera frukostar, gick runt. Till slut går jag för att möta upp en bil fylld med Linda, Maria och Linn. Sedan sprang vi, dock slutade det tvärt eftersom konditionen inte riktigt är något att prata om. Jag vet inte varför vi sprang. Lycka antar jag.
På grund av en motorcrossshow utöver det dödliga fick vi hoppa över kravallstaketet och fördriva tiden på andra sidan. Djur i bur, ungefär.
Gick runt på diverse promenader med jämna mellanrum. Hälsade på Oana. Gick runt och åt langos med Maria, Kristian Anttila gick bakom oss. Varje gång min blick vändes bakåt såg jag hur han flinade. Hade det väldigt bra i alla fall.
Blev mer och mer nervös. Det var helt otroligt. Genomled September, alla gamla klasskompisar runt omkring mig. Glada, möjligtvis fulla? De tryckte på mina vänner. Kändes bara skumt. Tog på mig solglasögonen och försvann ett tag. Kände hur fötterna gick under och hur jag helst bara ville bli överlyft och åka hem.
September över och jag satte mig ner. Covertävling utan dess like. Räknade minutrarna och somnade om vartannat. Lutade mig mot Maria och försvann. Trött och orolig. Halvtimmen innan stod jag vänd mot publiken. Letade folk. Kollade på stackare som lekte med pappersflygplan och sjöng 7 Nation Army. Jag och Maria kontrade med Arklåtar, de verkade inte hänga med.
September över och jag satte mig ner. Covertävling utan dess like. Räknade minutrarna och somnade om vartannat. Lutade mig mot Maria och försvann. Trött och orolig. Halvtimmen innan stod jag vänd mot publiken. Letade folk. Kollade på stackare som lekte med pappersflygplan och sjöng 7 Nation Army. Jag och Maria kontrade med Arklåtar, de verkade inte hänga med.
Introt var det finaste och läskigaste jag varit med om. Alldeles för mycket och jag var alldeles för tacksam. Skynket flög av och där stod de. Välstrukturerade scenkläder och välstrukturerad energi från oss och från dem. Jag hoppade lika mycket som jag stannade upp och fick andnöd. Kollade runt. Storkyrkan, stadshotellet. Det där hemska torget. Där man alltid går. Där stod de. Där gav de all kraft, visade all kraft, visade för staden som saknade den. Visade det för staden som själv aldrig visade någonting.
Efter första låten släppte andnöden och tårarna. Människorna bakom mig och Maria hade backat radikalt mycket, förstår dem. Men det gjorde oss bara värre. We're just delirious.
Varje låt var ytterligare ett försök. Till vad vet jag inte, vet bara att jag lyckades.
Hela Eksjö stod samlat, Lasse var nattens hedersperson, It takes a fool var där, vi var där.
Varje låt var ytterligare ett försök. Till vad vet jag inte, vet bara att jag lyckades.
Hela Eksjö stod samlat, Lasse var nattens hedersperson, It takes a fool var där, vi var där.
Allt fortsatte att passa och kollidera. Det kolliderade till slut klart. Vände ansiktet mot himmelen och levde i guldregn. Så glad att allt bara vällde över, överallt. När guldet nådde marken var allt fulländat och jag hoppade runt och kramades. Möttes av många ledsna ansikten. Fortsatte att kramas i alla fall.
Flydde till ett träd och stöter på Jens. Allt fortsätter som en ramsa och till slut sitter vi i en bil på väg hem. Väl hemma sitter vi i några timmar på köksgolvet, äter mackor och dricker apelsinjuice. Diskuterade. Avbröt nog det hela när jag kände hur jag nästan slumrade till. Slumrar fortfarande till. Men allt var värt det. Kanske till och med åren.
Jag menar, mina räddare kom till staden jag gick under i och förklarade, förklarade för alla trottoarer och för alla tegelstenskalla människor, förklarade allt det där jag försökt själv. Man kan ju vinna. Vi visade det. Tack till er.
Men i alla fall.
Vet inte riktigt vad jag ska säga. Men det verkar inte resten av världen göra heller.
Förlegat och förvridet.
Skolan. Får höra från diverse håll att jag synts på television. Det var tydligen häftigt. De säger att The Ark är coola. Jag svarar med "tack". Undrar lite över det där. Det bara kom ut.
Fönstrena på tågen kan man spegla sig själv i. På väg hem satt jag och grimaserade åt mig själv. Feberyrsel. Jag var väl i alla fall lite rolig.
Förövrigt vet jag inte längre om jag gillar fenomenet Ola Salo. Prat och jesuskomplex. Jag får dåliga vibbar av det numera. Vet inte varför. Gör verkligen inte det. Han känns som min fiende.
När jag tänker efter är stunderna då jag ler mest på konserterna Sylles trumsolo och den där grooviga instrumentala delen i Prayer. Ola står där ganska ofta, på scenen. Men han får göra det. Inte så långt kvar nu. Kan stå ut, känna mig hemsk. Vet inte var jag är. Är någon annanstans i alla fall. Känns fint här. Känns också fel, som att jag inte får vara här, av er och av mig själv. Men jag vill få.
Vill mer ha det såhär:
Fönstrena på tågen kan man spegla sig själv i. På väg hem satt jag och grimaserade åt mig själv. Feberyrsel. Jag var väl i alla fall lite rolig.
Förövrigt vet jag inte längre om jag gillar fenomenet Ola Salo. Prat och jesuskomplex. Jag får dåliga vibbar av det numera. Vet inte varför. Gör verkligen inte det. Han känns som min fiende.
När jag tänker efter är stunderna då jag ler mest på konserterna Sylles trumsolo och den där grooviga instrumentala delen i Prayer. Ola står där ganska ofta, på scenen. Men han får göra det. Inte så långt kvar nu. Kan stå ut, känna mig hemsk. Vet inte var jag är. Är någon annanstans i alla fall. Känns fint här. Känns också fel, som att jag inte får vara här, av er och av mig själv. Men jag vill få.
Vill mer ha det såhär:
To-do list. Version; fall.
- Åka till Gotland.
- Snöa in på Stereo Explosion ytterligare några steg än jag redan lyckats med.
- Försöka sy.
- Åka till Malmö och se Mark Knopfler & Bob Dylan tillsammans med Sara och mamma.
- Fira Halloween? Gör aldrig det annars.
- Förbättra skivsamlingen. Upptäckt mycket nytt, kan inte leva på Youtube.
- Fortsätta träffa vissa människor.
- Komma ihåg att fixa en riktig vinterjacka. Var på bristningsgränsen förra vintern. Går inte dit igen.
- Hitta saker att skriva om här. Bättre saker.
- Färga hårtopparna blåa.
- Spara pengar.
- Utforska Jönköping.
- Sova.
- Försöka leta reda på intressanta kläder, när jag fått tag på egna pengar.
- Växa ut håret ännu mer.
- Leva vidare i Arkandan. Möjligtvis inte Olas. Men jag ska.
- Rocka?
Sista sommarlovskvällen.
Avslutar månaderna av sömnbrist och bråk med ännu mer somnbrist, "you rock" och bråk. Antar jag. Pang.
Längtar tills skolan. Behöver mitt andra liv också. För jag har nog två. Behöver nog blanda. Jämna ut. Kanske bra att tänka på. Känner mig viktigare då.
Vet inte hur jag ska avsluta det här. För det är inte slut. Om 6 dagar kommer den stora båten och spökar i Eksjö. Om 6 dagar kommer mina små spöken hit också. Gillar mina spöken. Vi ska spöka. Har fått höra saker. Människor i min gamla skola har suttit och pratat om hur omöjligt det är att jag plötsligt skulle må bra. Att folk plötsligt skulle tycka om mig. Det bränner i magen. Ska ta tag i det på lördag. Med er. Har nog glömt berätta det här.
Tack för allt. Sommaren. Gillar inte dig egentligen, gillar hösten. Men du har hjälpt.
Ska försöka rocka.
Längtar tills skolan. Behöver mitt andra liv också. För jag har nog två. Behöver nog blanda. Jämna ut. Kanske bra att tänka på. Känner mig viktigare då.
Vet inte hur jag ska avsluta det här. För det är inte slut. Om 6 dagar kommer den stora båten och spökar i Eksjö. Om 6 dagar kommer mina små spöken hit också. Gillar mina spöken. Vi ska spöka. Har fått höra saker. Människor i min gamla skola har suttit och pratat om hur omöjligt det är att jag plötsligt skulle må bra. Att folk plötsligt skulle tycka om mig. Det bränner i magen. Ska ta tag i det på lördag. Med er. Har nog glömt berätta det här.
Tack för allt. Sommaren. Gillar inte dig egentligen, gillar hösten. Men du har hjälpt.
Ska försöka rocka.
I don't wanna beleive in you.
En kväll i december sysselsatte jag mig med det här. I en liten lada i Huskvarnas lilla folkpark. Jullan bredvid mig. Tror det var den sjuttonde. 2010. Sådär 9 dagar efter den där konstiga uppdateringen på The Arks hemsida. Jag var där. Jag var förvirrad. Inte tänkte jag på hur bra allt var, just där. Just då. Kom på det nu. Klockan två på natten, i augusti 2011. Stod till och med vid kravallen. Herregud. Hur kunde jag vara så idiotisk? Kunde ju åtminstonde kommit ihåg kameran, men icke.
Kanske något jag borde fundera på sen. Sånt här.
Kanske något jag borde fundera på sen. Sånt här.
Hammered Satin, vänder blicken.
Mina händer luktar rengöringsmedel, balsamvinäger och ost efter att ha skrubbat rent ett stackars kylskåp. Får ett sms av Linda. Hon kommer lyckas ta sig till Malmö imorgon. Ode to joy. Hammered Satin. Bandet som vi efter den turbulenta helgen suttit och analyserat via msn.
Det känns lite smått perfekt just nu. Kommer inte vara där själv. Men en fin vän räcker.
Det där amerikanska glamrocksbandet är spännande. Hierarkin i det är otroligt. Sådant som är ganska roligt att analysera. Ska bli kul att höra hur det går på fredag. Har skickat hälsningar.
Har snöat in på det bandet. Fel tilfälle. Verkligen. Mitt i allt släpps nya Arkkonserter och alla hetsar på Facebook om den där sista månaden. Men det kanske är rätt tillfälle ändå. Allt har avdramatiserats. Det hände något på Arken i parken.
Det känns lite smått perfekt just nu. Kommer inte vara där själv. Men en fin vän räcker.
Det där amerikanska glamrocksbandet är spännande. Hierarkin i det är otroligt. Sådant som är ganska roligt att analysera. Ska bli kul att höra hur det går på fredag. Har skickat hälsningar.
Har snöat in på det bandet. Fel tilfälle. Verkligen. Mitt i allt släpps nya Arkkonserter och alla hetsar på Facebook om den där sista månaden. Men det kanske är rätt tillfälle ändå. Allt har avdramatiserats. Det hände något på Arken i parken.
Jag tror att det här hände:
Och det här:
Relativt.
Branta trappor.
Lever tysta och nöjda dagar. Glitter i hårbotten. Insåg hur annorlunda mitt liv var. Spenderade dagen på Facebook. Kollade gamla klasskompisars profiler. Kollade min egen. Tänkte på helgen.
Tänkte på förra sommaren. Den tiden gick inte ens att känna. Ett år? Några månader? Det har gått en hel vinter och snart är det ett år sedan min tredje Arkkonsert. Linköping. Stod på andra raden och grät bara för att jag ville bli av med allt. Blev av med allt. Någonstans där i Calleth brast det. Jag lovade nog mig själv att försöka. Visst har jag gjort det?
Om en vecka har jag börjat skolan igen. Om en vecka har det gått ett år. Ett år sedan hösten började med en bra känsla i magen. Ska gå på det nu. Magkänslan. Det har gått bra hitills. Magkänsla och steg är det man behöver. Kanske ett bra peppande band med en del fina fans också, visst.
Ska avsluta allt så. 16:e september. Vet inte hur jag gör ännu. Men, magkänslan. Ska tänka tillbaka, ska kunna gå igenom allt ända till sista spelningen och vara nöjd. Vara så nöjd som jag är nu. Veta att jag är på rätt spår och gå vidare. Skriver ner det här, jag får inte glömma.
Men egentligen ska jag inte avsluta någonting. Ingenting alls. Inte efter det jag har sett i helgen. Aldrig.
Tänkte på förra sommaren. Den tiden gick inte ens att känna. Ett år? Några månader? Det har gått en hel vinter och snart är det ett år sedan min tredje Arkkonsert. Linköping. Stod på andra raden och grät bara för att jag ville bli av med allt. Blev av med allt. Någonstans där i Calleth brast det. Jag lovade nog mig själv att försöka. Visst har jag gjort det?
Om en vecka har jag börjat skolan igen. Om en vecka har det gått ett år. Ett år sedan hösten började med en bra känsla i magen. Ska gå på det nu. Magkänslan. Det har gått bra hitills. Magkänsla och steg är det man behöver. Kanske ett bra peppande band med en del fina fans också, visst.
Ska avsluta allt så. 16:e september. Vet inte hur jag gör ännu. Men, magkänslan. Ska tänka tillbaka, ska kunna gå igenom allt ända till sista spelningen och vara nöjd. Vara så nöjd som jag är nu. Veta att jag är på rätt spår och gå vidare. Skriver ner det här, jag får inte glömma.
Men egentligen ska jag inte avsluta någonting. Ingenting alls. Inte efter det jag har sett i helgen. Aldrig.
Arken i Parken.
Det började med Emmas födelsedag. En hel del tårtor. Ångest över att sätta upp tält. Att stå och stirra på glamrocksbandet en bit bort. Leka med frisbee sent på kvällen. Promenader.
Vi pratade lite. Somnade. Vaknade av att någon lyste med en ficklampa på vårt tält. Hörde billjud. Hörde skrik. Antog att det var några fulla människor med epa-traktorer som tyckte det där med camping var kul. Skällde på människan som envist pekade lampan på vårt tält. Visade sig senare att det hade varit Sylvester.
Somnar om. Vaknar snart igen. "ALLA CAMPARE! KOM TILL VÅR ELD!" var det jag har för mig att jag hörde. Sylvesters röst lydde vi alla och inte långt efter stod vi alla på led för att krypa in till backstageområdet och elden genom ett hål i ett staket bakom de nymålade bajjamajorna.
Var så sur i början. Sylvester hade väckt mig i min redan mardrömslika tältnatt. Värmde mig vid elden och var seg. Där fanns danskar, galna smålänningar som pratade om folkdräkter och framtiden, Arkfans osvosvosv.
Placerade mig själv mellan de småländska galningarna och Linda. Det dröjde inte länge innan Sylle kom och drog igång världens mest invecklade samtal. Det var trevligt. Surheten försvann.
Efter cirka två timmar av mestadels svensk pop, eld, Sylvester, folkdräkter och annat var vi tillbaka i tälten. Hade svårt att somna. Huvudet var en enda stor röra. Somnade till slut och vaknade av den där generella tältångesten.
Somnar om. Vaknar snart igen. "ALLA CAMPARE! KOM TILL VÅR ELD!" var det jag har för mig att jag hörde. Sylvesters röst lydde vi alla och inte långt efter stod vi alla på led för att krypa in till backstageområdet och elden genom ett hål i ett staket bakom de nymålade bajjamajorna.
Var så sur i början. Sylvester hade väckt mig i min redan mardrömslika tältnatt. Värmde mig vid elden och var seg. Där fanns danskar, galna smålänningar som pratade om folkdräkter och framtiden, Arkfans osvosvosv.
Placerade mig själv mellan de småländska galningarna och Linda. Det dröjde inte länge innan Sylle kom och drog igång världens mest invecklade samtal. Det var trevligt. Surheten försvann.
Efter cirka två timmar av mestadels svensk pop, eld, Sylvester, folkdräkter och annat var vi tillbaka i tälten. Hade svårt att somna. Huvudet var en enda stor röra. Somnade till slut och vaknade av den där generella tältångesten.
Efter tonvis med bröd och mjukost var det bara just efter tonvis med bröd och mjukost. Vi var alla paralyserade. Vad göra?
Senare, glitter, spray, glitter, glitter i näsan, skratt från Martin, mer bröd och platåskor.
Senare, glitter, spray, glitter, glitter i näsan, skratt från Martin, mer bröd och platåskor.
Var hela tiden så peppad. Ville in på området. Se det. Kände på mig att det skulle bli bra.
Väl vid insläpp kändes det så skönt att bara kunna gå därifrån. Inte stå i led. Det var en sensation. Fick en adrenalinkick av det. Kände mig fri, lustigt nog. Efter ett tag stövlade vi in. Vi letade inte efter den stora scenen, hetsade inte efter platser. Allt var så fint. Hela området var otroligt charmigt. Vill bo där.
Väl vid insläpp kändes det så skönt att bara kunna gå därifrån. Inte stå i led. Det var en sensation. Fick en adrenalinkick av det. Kände mig fri, lustigt nog. Efter ett tag stövlade vi in. Vi letade inte efter den stora scenen, hetsade inte efter platser. Allt var så fint. Hela området var otroligt charmigt. Vill bo där.
Tiden gick. Banden spelade. Bosatte oss nog lite där inne på Dansbanan. Kändes bäst.
The Hector. Flummigt seriöst.
Och Skilla. De var bara underbara. Kommer inte ihåg så mycket av dem. Mest engagemanget. Och det sa mycket.
Och sedan Hammered Satin. Det sjukaste jag varit med om, förmodligen. Så 70-tal, glam och over the top det kan bli mitt i en gammal folkpark i Småland. Kommer ihåg hur mycket vi dansade. De ville ha upp mig på scenen. Där tog det nog stopp. Såg dock glatt på när Linda stod där uppe. Kunde egentligen heller inga låtar. Det behövdes inte. Du behövde bara flippa ur.
Precis efter Hammered Satin var det dags för Ark. Vi hittade en plats, långt bak. Som planerat. Mycket dansutrymme och egen publik. Hammered Satin-adrenalinet fylldes på med Ark-adrenalin. Vi blev fotade, skrattade åt, utstirrade och allmänt idiotförklarade. It takes a fool-talet har aldrig passat bättre.
När jag tänker tillbaka på festivalen känns det inte som att det var någon Ark-konsert. Det är inte det som kommer upp i huvudet. Det känns skönt. Det känns konstigt. Jag känner mig lättad.
Så fort de sex bandmedlemmerna låg pladask på scengolvet använde vi adrenalinet och rusade till The Out. Till EGLO. Utförde dagens köande och var allmänt omhoppade. Vi fick besök av basisten i Hammered Satin. Det första han undrar är om jag driver en modeblogg. Han var väldigt fascinerad av vårt engagemang. Med tiden och med alkoholen blev han mer engagerad själv, kanske att han till och med drev det för långt.
The Out spelade. Trots tröttheten stod jag och Maria ut. Flippade ut. Åter igen. Det var det värt. Det är det oftast.
Precis efter Hammered Satin var det dags för Ark. Vi hittade en plats, långt bak. Som planerat. Mycket dansutrymme och egen publik. Hammered Satin-adrenalinet fylldes på med Ark-adrenalin. Vi blev fotade, skrattade åt, utstirrade och allmänt idiotförklarade. It takes a fool-talet har aldrig passat bättre.
När jag tänker tillbaka på festivalen känns det inte som att det var någon Ark-konsert. Det är inte det som kommer upp i huvudet. Det känns skönt. Det känns konstigt. Jag känner mig lättad.
Så fort de sex bandmedlemmerna låg pladask på scengolvet använde vi adrenalinet och rusade till The Out. Till EGLO. Utförde dagens köande och var allmänt omhoppade. Vi fick besök av basisten i Hammered Satin. Det första han undrar är om jag driver en modeblogg. Han var väldigt fascinerad av vårt engagemang. Med tiden och med alkoholen blev han mer engagerad själv, kanske att han till och med drev det för långt.
The Out spelade. Trots tröttheten stod jag och Maria ut. Flippade ut. Åter igen. Det var det värt. Det är det oftast.
Dags för E.G.L.O. Har alltid viljat se dem live. Dansen var så bra den kunde vara efter en hel dags ansträngning. Fick besök i publiken av en Lasse. Han var så glad att han hade glömt ta av sig ytterjackan. Likaså med Jepson.
Kvällen slutade nog där, när Lasse sprang upp på scen och de jammade klart. En tid senare kraschade jag i tältet. Förvirrad. Visste inte om jag skulle vara glad eller tveksam. Vaknade upp på morgonen, ganska tveksam. Det tog bara några vänner och lite frukost innan jag insåg att jag inte alls skulle vara tveksam. Vi lyckades. Festivalen lyckades. Den får gärna komma tillbaka. Årligen.
Kvällen slutade nog där, när Lasse sprang upp på scen och de jammade klart. En tid senare kraschade jag i tältet. Förvirrad. Visste inte om jag skulle vara glad eller tveksam. Vaknade upp på morgonen, ganska tveksam. Det tog bara några vänner och lite frukost innan jag insåg att jag inte alls skulle vara tveksam. Vi lyckades. Festivalen lyckades. Den får gärna komma tillbaka. Årligen.
Simultaneously.
Hamnade inne i bebyggelsen Eksjö någon gång, sen eftermiddag. Ville så gärna fixa något glittrigt till mina fina vänners glittertema i helgen. Hittade aldrig min röda och italienska paljettbasker. Var på noll i glittermängd.
Får alltid samma känsla när jag går ensam där på gatorna. Kanske är det nog mest jag som är fientlig numera. Jag låser mig. Bland alla blonda hårkalufser och reade skinnjackor blir det bara fel. För varje människa är någon att identifiera. Känner jag igen personen i fråga, om jag gör det - känner den igen mig? Och den där hemska känslan när man bara ska fortsätta gå, gå förbi. Hur ögonen spänner sig och hur man vill visa att man inte vill visa någonting för att man är stark nog. Och hur man hoppas att man inte är igenkänd. Och hur man inte är igenkänd. Men man får blickar ändå.
Allt blir som ett spel. Och det finns vissa platser, där det alltid finns vissa människor. Undviker de platserna. Vissa dagar dock, arga dagar, då går jag förbi. Dagarna då jag kommit på vad jag ska säga när de stirrar. Då är de aldrig där.
I alla fall så har jag köpt rött glitter, lim och något glittrigt hårband. Det här ska nog gå.
Får alltid samma känsla när jag går ensam där på gatorna. Kanske är det nog mest jag som är fientlig numera. Jag låser mig. Bland alla blonda hårkalufser och reade skinnjackor blir det bara fel. För varje människa är någon att identifiera. Känner jag igen personen i fråga, om jag gör det - känner den igen mig? Och den där hemska känslan när man bara ska fortsätta gå, gå förbi. Hur ögonen spänner sig och hur man vill visa att man inte vill visa någonting för att man är stark nog. Och hur man hoppas att man inte är igenkänd. Och hur man inte är igenkänd. Men man får blickar ändå.
Allt blir som ett spel. Och det finns vissa platser, där det alltid finns vissa människor. Undviker de platserna. Vissa dagar dock, arga dagar, då går jag förbi. Dagarna då jag kommit på vad jag ska säga när de stirrar. Då är de aldrig där.
I alla fall så har jag köpt rött glitter, lim och något glittrigt hårband. Det här ska nog gå.
Och förövrigt ska jag se Dylan i november.
Känns som att det är Allsång på skansen varje dag. Veckan ut.
Det är det förmodligen inte.
Förmodligen är det mest jag som sitter och känner hur håren reser sig på mina armar bara för att luften bestämde sig för att svalna för sisådär 3 dagar sedan. Dagen till ära lyckades jag ändå äntligen poängtera vid rätt tillfälle skafferiets brist på kakao. Sitter nu med den varma chokladkoppen jag väntat på i två månader.
Det är inte så gott som jag minns det. Men tillräckligt.
Och texten får avslutas i rubriken.
Det är det förmodligen inte.
Förmodligen är det mest jag som sitter och känner hur håren reser sig på mina armar bara för att luften bestämde sig för att svalna för sisådär 3 dagar sedan. Dagen till ära lyckades jag ändå äntligen poängtera vid rätt tillfälle skafferiets brist på kakao. Sitter nu med den varma chokladkoppen jag väntat på i två månader.
Det är inte så gott som jag minns det. Men tillräckligt.
Och texten får avslutas i rubriken.
Behöver vara såhär:
Jag är bara omöjlig.
Rensar ur ett rum till den graden att mina mörka skräpkläder blir helt vita av damm. Hittar fjärilspuppor bland påskpyssel och tänker om. Gör om. Det rinner ur ögonen. Tristess och damm? Sjönk ihop på en stol. Vill göra det ett tag till. Måste ställa tillbaka saker. Men ögonen rinner ju. Och det här med att jag sitter inloggad på flera olika sociala medier utan att ha någon att prata med. Vill inte ge upp.
Faktumet att Maria har fått tag i en skrivmaskin vill att jag också vill göra det. Kollat på tradera. Att de alla är så billiga gör mig tveksam.
Tar upp flera saker i ett inlägg. Dessutom helt onödiga saker. Är nog yrsel.
Lyssnar in mig på artister inför Arken i Parken. Gah, vad jag längtar tills att få se EGLO. Varvar med videon nedanför. Den är någonslags intern överrenskommelse. Gör mig glad i alla fall. Behöver den.
Längtar tills ikvälll. Till de där vanliga TV-programmen. Middag.
Faktumet att Maria har fått tag i en skrivmaskin vill att jag också vill göra det. Kollat på tradera. Att de alla är så billiga gör mig tveksam.
Tar upp flera saker i ett inlägg. Dessutom helt onödiga saker. Är nog yrsel.
Lyssnar in mig på artister inför Arken i Parken. Gah, vad jag längtar tills att få se EGLO. Varvar med videon nedanför. Den är någonslags intern överrenskommelse. Gör mig glad i alla fall. Behöver den.
Längtar tills ikvälll. Till de där vanliga TV-programmen. Middag.