D'accord.

Ytterligare textremsor:(2) Andas/andas inte. | 2011-09-27 @ 17:16:13
Jag har ingen djup sorg. Behöver jag ha en? Jag har ingen fundamental tanke, i alla fall inte vad jag vet.

Igår ramlade allt inombords. Feber i tankarna. Idag har jag kraschat i hopp om att hitta tillbaka men jag är fortfarande lika yr. Tror ändå att jag kommer stanna på botten ett tag. I alla fall så länge jag inte orkar. Varje dag är trots allt en dag och jag vet att helgerna är inget som jag bara kommer räkna. Snarare räkna ner till. 

Räkna efter kan man också göra. Till exempel exakt idag en månad sedan vi alla stod i Eksjö. 

Snart en månad sedan det här:





Men jag har ingen djup sorg. Inte ens för att tiden flytt ifrån. För det finns fortfarande. Även fast huvudet svammlar och även fast magen värker har jag fortfarande skrattat åt oss ibland. Även fast ingen väg leder till en praoplats eller en bra tanke om gymnasium. Även fast jag knappt orkar sova.

Det är nog inte tiden som stör mig. Det är nog bara oron att inte hitta tillbaka till dit jag varit. Det galna.

Har en bomb.

Ytterligare textremsor:(1) Andas/andas inte. | 2011-09-13 @ 20:42:09
Människor dör och jag har levt de senaste dygnen som en treårig psykopat som inte får ha en rosa tandborste. Eller bara som en nervös fjortonåring som kastats tillbaka till skola och människor och vill klara av allt på en gång och vara lika bra som förut men som inte inser att man kanske måste sova och acceptera att man inte kan vara högst upp på Kilimanjaro varenda dag även fast man inbillar sig att det är så det varit förut innan men det har nog inte varit det men jag har hanterat saker bättre och det är väl bara att inse.

Ni får gärna berätta det för mig. Eller bara få mig att förstå hur fort det kan gå för en trettonåring att dö, och sedan vara på bild i skolans stora korridor nästa dag, omgiven av rosor och gråtande lärare. Välj själv. Han är bara en bild nu. Och en hel del tårar. Kanske ett lik också, men tårar och bilder spelar större roll än något som mest luktar. Vila i frid. Det är nog det alla bör göra, tack för att du påminner. Och jag kan nog åtminstonde vara glad, det kan nog inte du. Ska vara glad åt dig.

Jag ska inte välja så mycket den kommande tiden, jag ska försöka göra det jag kan. Försöka ha kul. Inte läsa era statusuppdateringar på Facebook. För ni är vansinniga. Eller så är jag kallhjärtad. Jag vet inte. 


Fortfarande guldkonfetti på marken i Eksjö.

Ytterligare textremsor:(2) Andas/andas inte. | 2011-09-07 @ 21:20:34
Det börjar dra ihop sig. Två dagar, sedan blir det den sista riktiga The Ark-konserten jag är med om. Nervös men förväntansfull. Saknar människorna jag kan dansa ihjäl mig med dock. Saknar de där som får mig att kunna stänga in mig lite, som kan få mig att undvika allt onödigt.

Tänker att jag får försöka utan dem.

Den där människan som alltid är resonlig och down to earth, när hetsen äter up alla runt omkring och stämplar flera dagar i rad bara för att vi alla är korkade nog att vara så jävla korkade och interna. Hon som också får mig att känna mig korkad. Saknar henne.


Går i skolan. Somnar om vart annat. Mest för att jag inte orkar med det längre. Allas samtalsämnen känns ännu mer småaktigare än innan. Tittar ut genom fönstret och tänker på annat. Nickar lite. Låter dem få ha det. Jag har mitt i alla fall. De vill inte lyssna. Det enda som märks är glittret på min kalender som tydligen var oväntat, inte som jag tydligen. Låter de ha sitt. Låter dem hänga runt där. De kommer aldrig få lära känna mig helt, helt enkelt. Jag gillar min andra värld. Sista året dessutom. 

Kommer ihåg förra skolåret. Levde på mina tre Arkkonserter. Skrev musikrecensioner till skoltidningen. Det räckte. Jag hålldes. Känns som att jag är hungrigare nu. Jag fattar att det funkar nu. Allt man vill. 

Är nervös över allt. Sur på alla. Saknar alla. Vill bestämma träffar. Våldgästa er. I höst. Kollade kalendern idag, räknade veckor, funderade på hur många veckor efter 16/9 man skulle vänta. Jag vill bara börja.

Men i alla fall.

Ytterligare textremsor:(1) Andas/andas inte. | 2011-08-24 @ 21:21:25


Vet inte riktigt vad jag ska säga. Men det verkar inte resten av världen göra heller.

Sista sommarlovskvällen.

Ytterligare textremsor:(2) Andas/andas inte. | 2011-08-21 @ 21:30:53
Avslutar månaderna av sömnbrist och bråk med ännu mer somnbrist, "you rock" och bråk. Antar jag. Pang.

Längtar tills skolan. Behöver mitt andra liv också. För jag har nog två. Behöver nog blanda. Jämna ut. Kanske bra att tänka på. Känner mig viktigare då. 

Vet inte hur jag ska avsluta det här. För det är inte slut. Om 6 dagar kommer den stora båten och spökar i Eksjö. Om 6 dagar kommer mina små spöken hit också. Gillar mina spöken. Vi ska spöka. Har fått höra saker. Människor i min gamla skola har suttit och pratat om hur omöjligt det är att jag plötsligt skulle må bra. Att folk plötsligt skulle tycka om mig. Det bränner i magen. Ska ta tag i det på lördag. Med er. Har nog glömt berätta det här.

Tack för allt. Sommaren. Gillar inte dig egentligen, gillar hösten. Men du har hjälpt. 

Ska försöka rocka.

Branta trappor.

Ytterligare textremsor:(2) Andas/andas inte. | 2011-08-15 @ 22:31:29
Lever tysta och nöjda dagar. Glitter i hårbotten. Insåg hur annorlunda mitt liv var. Spenderade dagen på Facebook. Kollade gamla klasskompisars profiler. Kollade min egen. Tänkte på helgen. 

Tänkte på förra sommaren. Den tiden gick inte ens att känna. Ett år? Några månader? Det har gått en hel vinter och snart är det ett år sedan min tredje Arkkonsert. Linköping. Stod på andra raden och grät bara för att jag ville bli av med allt. Blev av med allt. Någonstans där i Calleth brast det. Jag lovade nog mig själv att försöka. Visst har jag gjort det?

Om en vecka har jag börjat skolan igen. Om en vecka har det gått ett år. Ett år sedan hösten började med en bra känsla i magen. Ska gå på det nu. Magkänslan. Det har gått bra hitills. Magkänsla och steg är det man behöver. Kanske ett bra peppande band med en del fina fans också, visst.

Ska avsluta allt så. 16:e september. Vet inte hur jag gör ännu. Men, magkänslan. Ska tänka tillbaka, ska kunna gå igenom allt ända till sista spelningen och vara nöjd. Vara så nöjd som jag är nu. Veta att jag är på rätt spår och gå vidare. Skriver ner det här, jag får inte glömma. 

Men egentligen ska jag inte avsluta någonting. Ingenting alls. Inte efter det jag har sett i helgen. Aldrig. 


Och förövrigt ska jag se Dylan i november.

Ytterligare textremsor:(1) Andas/andas inte. | 2011-08-09 @ 20:13:09
Känns som att det är Allsång på skansen varje dag. Veckan ut.

Det är det förmodligen inte.

Förmodligen är det mest jag som sitter och känner hur håren reser sig på mina armar bara för att luften bestämde sig för att svalna för sisådär 3 dagar sedan. Dagen till ära lyckades jag ändå äntligen poängtera vid rätt tillfälle skafferiets brist på kakao. Sitter nu med den varma chokladkoppen jag väntat på i två månader.

Det är inte så gott som jag minns det. Men tillräckligt.

Och texten får avslutas i rubriken.

Harkel.

Ytterligare textremsor:(0) Andas/andas inte. | 2011-07-20 @ 16:22:44
Det känns helt meningslöst att leta efter sladdar. Vad är en sladd utan något som behöver den? Det är väl logiskt att de försvinner efter ett tag. Det skulle nog jag med gjort.

Min dator har lagt av. Sitter vid en annan dator. Det känns inte lika bra. Har skapat ett personligt band mellan mig och datorn. Hysteri.
Men tänk, alla bilder, all musik, alla favoritmarkerade webbplatser, alla utnötta tangenter. 

Den är datorn har också funnits en tid. Men jag gillar den inte. Den svek mig. Nu gör den inte det längre. Efter ett antal år inklämd i en bokhylla, eller i min pappas händer. Jag förstår mig inte på elektronik. Kommer aldrig göra. Den lever sitt eget liv. Jag vill inte ha med det livet att göra.

Jag vill bara ha mina bilder, min musik, mina favoritmarkerade webbplatser, mina utnötta bokstäver.

Tumblr_lodk3utlxk1qfu5rlo1_400_large
262271_198881926831460_100001289618415_564919_4412176_n_large
Tackar Weheartit för bilderna. Speciellt den sista, hjärtskärande sanna bilden.

Under neon loneliness, motorcycle emptiness.

Ytterligare textremsor:(2) Andas/andas inte. | 2011-07-19 @ 15:48:29
Blundar bort en del intetsägande dagar. Försöker lista ut hur det kommer sig att det faktiskt är sommar och lov. Känns som att jag alltid har levt såhär. I ett virrvarr av döda dagar och konserter. Men jag har bara levt såhär sedan mars, med ett uppehåll i maj. 


När jag tänker på maj 2011 så känns allt så mysigt. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde, men jag bara levde ett vanligt vardagligt liv. Jag saknar det livet. Och det känns nästan lite jobbigt att jag gör det. Är jag en naturligt tråkig människa? Fast behöver vardagen vara tråkig? Jag vet inte. 

Det brukar bli såhär för mig i mitten av juli ungefär. Och det är mer påtagligt nu när jag missat skolan ganska mycket i vår också. Jag glömmer bort vad jag gör.


Människor tappar väl aldrig greppet helt?

Ytterligare textremsor:(1) Andas/andas inte. | 2011-07-15 @ 12:12:00
I bakgrunden, på någon åsidosatt flik på webbläsaren spelas det låtar. De bara försvinner. Jag gör val, men jag hör dem inte. De är bara flikar. 
Fast när jag öppnar dem så är det ändå ganska fint. Men det saknas saker.

Mest hela tiden. 

De är saker jag håller fast vid. Antingen med stadiga grepp kring hårda kravallstaket eller bara i den där elektroniska apparaten jag vardagligen håller i handen.


(Tack fina Emma för att du filmade.)

Dessa grepp finns ju bara för att jag känner att det saknas saker. Men jag mår ändå bra. För jag hittade det där greppet.

Men människor och grepp förändras. Orättvisa?
Andra lever med grepp om allt och ingenting. Om okunskapen. De håller fast ovetandes och lever nog ganska bra ändå.

Men vi andra. Vi gjorde en upptäckt. Och där står vi och håller fast. Kämpar varje gång för att hitta något sätt att bevara allt. Euforin är kortvarig, till skillnad från okunskapen. Vi tappade den. Och vi är lyckligt lottade.

Kortvarigt kanske kan vara för evigt ändå.

Det där, att vara orolig.

Ytterligare textremsor:(7) Andas/andas inte. | 2011-07-06 @ 14:13:28
Upptäckte igår att min kamera havererat. Den jag har med mig på turnén för att bevara alla minnen på något logiskt sätt. Inte bara som någon slags röra i huvudet.

Så idag var jag och min pappa tvugna att åka in till någon kameraaffär. Det kändes så pinsamt att förklara att jag hade haft sönder den. Verkligen. Jag kände mig så misslyckad. I alla fall så skulle den gå att laga, dock skulle det bli ganska dyrt. Kamerahuset var trasigt men de hade begagnade kamerahus i affären. Ett Nikon D60-hus fanns för samma pris som att laga den gamla D40:n. 

Det blev ett D60-hus. En uppgradering egentligen. Turnén är räddad. Men jag har ändå dåligt samvete.

Förövrigt så funderar jag fortfarande på det där med att färga topparna. (Om ni inte hänger med, tryck här.) Men för mig är det egentligen inte bara att köpa lite färg och bara göra det.

Först och främst så måste jag ha hjälp av någon. Har tänkt ut en lovlig kandidat. Den vet bara inte om det än. Om det nu ens ska bli av. Jag ska träffa denne människa ikväll. Känner att jag borde ha bestämt mig tills dess. Förvarning.

För det andra så måste jag ha tillåtelse. Och det vet jag inte ens om jag har. Får mest som svar att det är fult. Och att jag inte borde. Och att det är dumt för det är så fint att vara naturlig. (Visst är det fint att se naturlig ut, men att färga topparna betyder ju inte att man lönnmördar sin vanliga hårfärg så att den aldrig mer kommer tillbaka. Vad jag har förstått så bleknar färgglad hårfärg otroligt snabbt ur håret.)

Och om jag nu bara får det som respons så känner jag att jag inte vågar. För även om jag färgar håret då och är jättenöjd med det själv och tycker att det är fint så vet jag att mina föräldrar bara kommer hata det. Det skulle inte kännas värt.

Disturb the sound of silence.

Ytterligare textremsor:(0) Andas/andas inte. | 2011-07-03 @ 21:21:55
Är hemma.
De mest intensiva och sömnlösa dagarna i hela mitt liv.
Trots allt knas, trots värmen, trots min oförutsägbara overthetopgalenskap och trots all världens ondska så är jag så lycklig att jag snart börjar gråta.

Konserterna får ni ta del av först imorgon. Måste ta igen en hel del sovtid och bli lite bättre i huvudet.

Kan i alla fall säga att jag stod och pratade med Jens en del på genrepet på Sommarkrysset. Han kunde inte sluta flina. Martin gav mig världens finaste och varmaste blick och jag bara skrattade ihjäl mig 24/7. Mest för att jag var trött. Men också för att de ska vara så underbara hela tiden. Jens drog upp sina strumpor, han gjorde en Alexander Bard helt enkelt vilket han verkade väldigt stolt över. Oklart varför.

Efter Sommarkrysset så träffade jag Ola. Men hjälp av Linn så gav jag en antydning av novellen. Det kändes så surrealistiskt att stå bölandes med Ola Salo tittandes rakt in i ögonen på en när han pratar om något man själv gjort. Något man slitit med. Jag blev glad, men jag förstår ingenting. Det är nog bäst att jag inte gör det.

Det läskigaste var när han om och om igen frågade om saker och ting var bättre nu. Jag nickade så mycket att jag trodde att mitt huvud skulle lossna.

Adjö.

Ytterligare textremsor:(3) Andas/andas inte. | 2011-06-30 @ 11:30:32
Har inte haft såhär ont i huvudet på evigheter. 

Packar i ytterligare lite saker i väskorna som jag inte packat upp sen Göteborgsresan. Nu blir det en långhelg i Västerås och Stockholm. (Läs: jag ska sitta på marken en hel dag i Västerås och sedan resa vidare för att sitta på marken en hel dag i Stockholm.)

Oavsett vad så känns det värt. 

Dock så kommer det nog kännas lite småskumt att vara med på Sommarkrysset. Stå där längst fram vid scenen och känna hur man blir filmad bakifrån. Dessutom är det ett TV4-program. Borde väl kanske inte uttrycka mina åsikter om TV4 allt för mycket. Eller inte alls, nej.



Känns som att det kommer bli en liten repris av Rix Fm Festival. Men jag är innerligt glad att Eric Saade redan har varit där. Skulle inte orkat annars. Känns som att han förföljer mig.

Varning för fint hår.

Ytterligare textremsor:(5) Andas/andas inte. | 2011-06-25 @ 23:12:30
När jag har tråkigt tänker jag på frisyrer. Det är inte särskilt krävande heller.





En ny sak jag upptäck är något kallat "dip dyed hair". När bara topparna är färgade i någon mer... extravagant färg. Tycker att det ser väldigt fint ut, på något sätt.









Och om man tröttnar kan man bara klippa av det. Man behöver inte slita sönder håret med en massa ny hårfärg osv. Sådant verkar bara hemskt. (Hejjagharaldrigtfärgathåretnejhejdå.)

(Bildkälla.)

***

För övrigt så hoppas jag att ni hade en bra midsommar. Försökte väl också fira den lite halvhjärtat. Förstår inte meningen med det. 

Om jag ska vara helt ärligt så håller jag inte ett särskilt stort grepp om asatron längre att jag ser nyttan i att fira denna högtid. Men det kanske ni gör? Jag vet inte?

Från måndag till torsdag.

Ytterligare textremsor:(3) Andas/andas inte. | 2011-06-23 @ 16:40:11
Okej.
Ibland är det givande att vara helt asocial och i princip bara spela Sims och vara ute och gå flera dagar i rad.

Längtar inte tills när jag måste hemifrån. Vill vara här i flera månader och glömma bort hur riktiga människoröster låter.

Fast nej.

Egentligen vill jag vara som ni andra. Ha ett liv. Åka in till folk och göra saker. Ha en anledning att ta på sig riktiga kläder och borsta håret. 

Fast det här går väl bra det med. I några dagar åtminstonde.