No end, the story of The Ark.

Ytterligare textremsor:(6) Ark. | 2011-08-07 @ 17:27:08
Sträckläst boken till och från de senaste dygnet. Enligt mig kan man sträckläsa med längre pauser.

För det första så är Christian Patrick nog den enda människan som skulle kunnat skriva en hel bok om The Ark. Det känns bara så när jag läser boken. Det funkar.

Tänker på om någon överpretentiös svensk musikjournalist som mest ger referenser till när han satt på diverse verandor och rökte cigarrer skulle ta sig an att skriva om The Ark. Kanske väldigt omöjligt att någon skulle tillåta det men tanken har funnits i mitt huvud. Så himla trött på alla svenska musiktidningar. Alla dagens musikjournalister skriver likadant. Förutom de på Aftonbladet. De skriver knappt, de är mest med på bilder.


I början mådde jag illa i huvudet. Har aldrig läst så mycket om Ola om och om igen. Alla citat. Jag gillar Ola. Förstår att det måste skrivas om honom i en bok som handlar om bandet han är frontman i. Dock var den ändå något att plöja igenom. Vändpunkten kom när Lasse fick sitt eget kapitel. Kände mig hemma. Senare fick alla fick varsitt kapitel. Var tillags.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Man får följa hela karriären. Alla steg. Ett i taget. Allt smälter ihop i det sista kapitlet. "The apocalypse is over". Har aldrig förstått så mycket som då. Och jag känner att jag ändå förstått slutet innan. Men nu känns det ännu mer. Det är meningen, MMXI, med varenda liten bokstav. Bandet är så bra nu. Exakt nu. 

Man kommer aldrig behöva tröttna.

A brand new era.

Ytterligare textremsor:(1) Ark. | 2011-07-05 @ 13:14:39
TV:n stod på för ett tag sedan. Jag hade fått sova i en evighet men huvudet var ändå en stor kosmisk potatissallad. (Läs: Jag har sett Tomas Di Leva live, därav valet av ord.)

Det jag vill komma till är i alla fall den där reklampausen. Den första. Helt plötsligt så hör jag två gitarrer. Jag lyfter blicken till skärmen och där står The Ark. Egentligen är det för mig inte alls en nyhet att de är med i en Pantamera-reklam. Men hjärtat stannade lite i alla fall.

För de bara var där. På skärmen. Och jag bara satt där. Hemma. 
Det kändes som det alltid hade gjort förut. Att de är det där bandet man ser i videos och längtar så mycket efter. De där underbara människorna som är så avlägsna. Men att det inte gjorde så mycket att de var så avlägsna. För man blev så glad ändå. 

Men jag började gråta. 

För de är inte avlägsna längre.



En avlägsen TV-skärm ni vet. Kolla, där uppe.

Det går ju i faser.

Ytterligare textremsor:(5) Ark. | 2011-06-20 @ 12:50:28
Igår var intressant. Vi köade otroligt onödigt länge och vi hade nog mest kul innan själva inspelningen. I alla fall jag. Bjuder på bildbevis om att man faktiskt kan totalt flippa ur mitt på gatan på Östermalm.



Inspelningen kändes emellanåt lite konstig. Mest för att Ola spelade en del Arklåtar med något husband. Det var bara jobbigt att se honom köra dem utan hela riktiga Arken bakom sig. Som att hela The Ark handlar om Ola. Vilket jag själv definitivt inte tycker att det gör. The Ark skulle vara väldigt tråkigt om bara Ola var med.

I övrigt var inspelningen i alla fall riktigt kul. Ola pratade en hel del om hans förhållande till musik när han var ung och han pratade också en hel del om sitt låtskrivande och hur han gör låtar. Det var väldigt intressant. Borde väl kanske inte säga så mycket mer om programmet. Ni får helt enkelt se det i höst, och bli inte rädda om ni helt plötsligt ser mig poppa upp i TV-rutan.

Efter inspelningen när Ola väl kom ut genom sceningången blev han abrupt inringad. Hade ganska bråttom hem och det enda jag ville göra var att lämna över den där novellen. Kände helt plötsligt att jag började må otroligt illa. Var nervös på ett helt nytt sätt. Men egentligen var det ju bara att räcka fram det där kuvertet och springa. Så jag tog mig igenom den där klumpen av människor, ställde mig vid Ola och när jag till slut fick ordet så gav jag den bara till honom. Han tittade mig rakt in i ögonen när han tog emot den. Då släppte nervositeten. Fast nu är jag nervös på nytt. 

Ola Salo ska läsa min novell.


The Ark gör reklamfilm.

Ytterligare textremsor:(4) Ark. | 2011-06-17 @ 13:46:11


Du läste rätt. The Ark återvinnner musik för Pantamera. Helt underbart se att av Sveriges största band vågar göra detta. Och det är helt otroligt att det samtidigt blir så otroligt roligt och bra.

Reklamen kommer börja sändas i slutet av juni och jag kommer definitivt sitta som fastklistrad vid reklamen när jag ser på TV framöver. (Läs mer om detta här!)

Godmorgon.

Ytterligare textremsor:(0) Ark. | 2011-05-25 @ 18:33:44
När man helt plötsligt inser att man på fredag befinner sig på "Boulefestival med The Ark-profiler" i Skåne. Då undrar man nog lite vad man håller på med.

Fast det känns helt okej. Helt okej. Jag lovar.



Har inget liv.

And why? Heaven knows.

Ytterligare textremsor:(2) Ark. | 2011-05-16 @ 17:16:36
Sedan i fredags har jag lyssnat ohälsosamt mycket på The Worrying Kind.
Har dessutom kollat på tusen olika versioner av låten på youtube, olika scenkläder, platser osv. Men kommentarerna är de samma - tjat om Ola är bisexuell eller inte, att det är konstigt att de vann Melodifestivalen, och att det är hemskt att Ola är barbröstad.

För det första, varför gör man ett val att se ett visst klipp på youtube om man nu inte alls gillar bandet eller låten?
För det andra, kvinnliga popstjärnor får danska halvnakna hur mycket de vill, men så fort Ola Salo tar av sig tröjan så går jorden under?
För det tredje, The Ark vann melodifestivalen eftersom att de fick majoriteten av folkets och juryns röster, det är helt enkelt därför de vann. För att folk ville att de skulle vinna.
För det fjärde, vad har Olas sexualitet med låten att göra?

The glad yeah.

Ytterligare textremsor:(5) Ark. | 2011-04-29 @ 17:30:58
Kom hem, helt nerbombad av trötthet. Får sedan se denna video. Började gråta av skratt, fick inte luft, kunde inte sluta le. 
Olas småländska förklaring om glamrock var helt, ja, helt, galen. Och när han sen galopperar iväg och håller i sina hängslen. Och i kombination med det där sminket. Och tillsammans med Martins flin. Min fredagskväll är räddad.


"Stora blir de väl inte"

Ytterligare textremsor:(3) Ark. | 2011-04-27 @ 20:14:43


När han sa det så kunde jag inte göra annat än att lé.
[Video hittad hos Hanna.]

The spirit was leaving.

Ytterligare textremsor:(7) Ark. | 2011-04-23 @ 20:08:51
Hej alla människor. (Vad skumt att jag börjar mitt blogginglägg så himla "bloggigt", men nu får det bli så.)
Jag har blivit förfärligt förkyld och förvirrad men otroligt vårglad. Sådär vårglad så att man nästan överväger att lägga sig i gräset och sola även fast man tycker det är extremt fult med solbränna och onödigt med hudcancer.

I alla fall; jag behöver råd. I Eskilstuna tog jag chansen och skrev ett brev till The Ark. Gav det till Jepson. Jepson visade noggrannt när han lade det i sin kavajficka. Jag var också tydlig med att förklara att jag ville att de andra i bandet skulle läsa det också. Han verkade förstå. I Köpenhamn frågade jag Jepson om han hade läst det. Det låg tydligen på hans soffbord. (Om han nu inte ljög och egentligen bara slarvat bort det på något efterfest.)

Men i höstas skrev jag en novell. Ganska så verklighetsbaserad i känslan. Jag tänkte på hur jag kännt det senaste året och jag tänkte på The Ark när jag skrev den. Och nu så undrar jag om det inte skulle vara just den där novellen som bandet vore läsa?
Jag undrar vad ni tycker.

Del 1.
Del 2.
Del 3.

Där har ni novellen.

Ny dag.

Ytterligare textremsor:(1) Ark. | 2011-04-22 @ 09:50:47
Som min mamma sa igår precis innan jag somnade; "Imorgon är du en dag närmre den 2:a juni."
Det stämmer.

Kollar Arkvideos på youtube och blir extremt glad. Fattar inte riktigt vad som faktiskt hänt under den här våren. För två månader skulle jag nog inte ens våga drömma om det.  
7 konserter. Nya vänner. Riktiga vänner. Faktumet att Martin glatt kommer ihåg var jag bor. Att de ska ha en spelning där jag bor, egentligen tack vare mig och Lasse. Att bli kramad spontant av Lasse. Att jag i alla fall fåt höra några rader ut 2000 Light-Years of Darkness live. Att jag inte känner mig lika ensam längre. Det finns ju en annan värld än den jag är ju just nu. 

Och när jag sitter här hemma och lyssnar på Stereo Explosion och ser att Ola ska vara med i Så Mycket Bättre så tror jag ändå att den kommer fortsätta.


Ren och skär förvirring.

Ytterligare textremsor:(3) Ark. | 2011-04-13 @ 17:22:29
Imorse fick jag reda på att Ark ska spela på Eksjö Stadsfest.
Blandade känslor:

+ DE SKA SPELA I STADEN JAG BOTT I I TVÅOCHETTHALVTÅR!!!ONE!121!!111!

+ Det ska bli helt awesome att visa alla Eksjöbor vad jag faktiskt stått upp för alla dessa år. Att de kan slänga sig i väggen eftersom de hela tiden skulle tjata om hur fånig jag var osv.

+ Nära osv.

- Ångest över att det är en av deras sista konserter osv.

- Ångest över att staden Eksjö för mig är så himla ångestladdad osv.

De sista datumen någonsin skulle också kommit upp idag, men det gjorde de inte. Imorgon klockan 10. Mitt på min SO-lektion, på min strängt mobilförbjudna skola. "Hejdå nöjd lärare" känner jag just nu.

Imorgon kommer jag gråta.

Saloland?

Ytterligare textremsor:(1) Ark. | 2011-04-06 @ 19:37:41
Såg precis ett sjukt barnprogram som Ola var med i. Dog av... förvåning. 

Nu packar jag. Och packar, och kanske till och med packar lite till?
På fredag bär det av till Eskilstuna, är redan spänd. Men det ska bli otroligt kul att få träffa er alla igen. 


Jens look-alike?

Ytterligare textremsor:(3) Ark. | 2011-04-05 @ 17:47:17
[Anders Nunstedt.]

[Och ja, om ni inte vet vem Jens är så...]

Nej det är ingen vanlig dag för det är Martins födelsedag!

Ytterligare textremsor:(3) Ark. | 2011-04-01 @ 20:13:26


Det krävs inte mycket för att få mig att längta ihjäl mig.

Ytterligare textremsor:(2) Ark. | 2011-03-24 @ 13:07:30


Snällaste finaste Arken, spela Deliver, m'kay?