Where the birches and long grass grow.
Dagens har spenderats i vårat hus mitt ute i skogen mitt ute i ingenstans. Okej det med.
The glad yeah.
Kom hem, helt nerbombad av trötthet. Får sedan se denna video. Började gråta av skratt, fick inte luft, kunde inte sluta le.
Olas småländska förklaring om glamrock var helt, ja, helt, galen. Och när han sen galopperar iväg och håller i sina hängslen. Och i kombination med det där sminket. Och tillsammans med Martins flin. Min fredagskväll är räddad.
Olas småländska förklaring om glamrock var helt, ja, helt, galen. Och när han sen galopperar iväg och håller i sina hängslen. Och i kombination med det där sminket. Och tillsammans med Martins flin. Min fredagskväll är räddad.
Desperat.
Ber om ursäkt för min dåliga webbkamera och för mig själv. Ber om ursäkt för att Picasa har fått för sig att märka alla mina bilder med "Arkbanan". Men i alla fall.
Jag har totalt tröttnat på min envisa lugg som växer allt längre ner för ögonen på mig. Tanken var att växa ut den, och visst, det skulle ju vara trevligt osv. Men jag tror jag trivs bäst i lugg. Kortare lugg alltså.
För det andra så hade jag för ett tag sedan kommit på att jag skulle spara ut mitt hår, detta har resulterat i en röra. Jag tycker redan att mitt hår är för långt, trivs inte i det - även fast det fortfarande är relativt kort.
Vill klippa mitt stackars hår. Men jag orkar inte tänka på hur, jag har tusen idéer på samma gång. Behöver hjälp.
"Stora blir de väl inte"
And when you take them on you're gonna take 'em all too far.
Vaknar upp som om det är en vanlig skoldag. Relativt glad och redo för skolan och för ödsliga tåg och inskränkta busschaufförer.
Småpratar med folk i skolan om att det bara är några veckor kvar nu. Bara några veckor kvar. Sen. Sommarlov. 6 veckor. 30 riktiga skoldagar. Bara några veckor kvar nu. Listar ut hur jag ska kunna ta mig igenom de sista veckorna. Hittar på små förklaringar för mig själv hur det kommer gå till. Bygger upp förväntningar och sänker dem så att jag inte ska bli besviken eller tröttna på vägen. Planering. Bara planering.
8 dagar innan skolavslutningen så ska jag ju dessutom se ett visst band på Siesta. Mitt hjärta börjar dunka lite fortfarande och jag sitter i där i ett hörn i en steril skolkorridor och ler för mig själv. Ingen annan märker. Sitter och tänker på hur glad jag kommer vara. Men vill inte dit. Inte riktigt än. Snart.
Efter en hemresa fylld av bussersatta tåg och en Håkan Hellström sjungandes om vår så kom jag äntligen hem. Solljuset skymdes lite så jag bestämde mig för att inte traska runt lite på måfå inne i staden. Inte värt det utan sol. När jag väl satte mig hemma framför datorn så insåg jag att det har gått ett år nu. Ett år sedan In Full Regalia. Jag kommer ihåg hur peppad jag var. Jag kommer ihåg hur förväntansfull jag var.
När jag väl fått hem den skivan så stannade jag hemma från skolan. Gjorde det för det mesta egentligen på min förra skola. Lyssnade på skivan om och om igen. Det kändes som att de satt där bredvid mig, i köket. Jag blev glad och orädd.
Nu har det gått ett år. Jag har varit med om helt otroliga saker. Om jag hade vetat vad som skulle hända mig den där dagen hemma i köket för nästan exakt ett år sedan hade jag suttit där och gråtit. Av förvåning.
Men det har gått så fort.
Hejdå.
Djärvt av mig att ta kort på några soptunnor och sedan redigera dem så färglösa som möjligt fast så att de fortfarande har färg, så att säga. Riktigt modigt av mig.
Det är krävande att vara en tråkig människa.
Det är krävande att vara en tråkig människa.
-
Väl där så känner man att det enda man har är nu. (Det är nu. Bara nu. Sen blir det bara då. Förgånget.)
För när nuet blir då så har man bara kvar känslan av att vara misslyckad.
The spirit was leaving.
Hej alla människor. (Vad skumt att jag börjar mitt blogginglägg så himla "bloggigt", men nu får det bli så.)
Jag har blivit förfärligt förkyld och förvirrad men otroligt vårglad. Sådär vårglad så att man nästan överväger att lägga sig i gräset och sola även fast man tycker det är extremt fult med solbränna och onödigt med hudcancer.
I alla fall; jag behöver råd. I Eskilstuna tog jag chansen och skrev ett brev till The Ark. Gav det till Jepson. Jepson visade noggrannt när han lade det i sin kavajficka. Jag var också tydlig med att förklara att jag ville att de andra i bandet skulle läsa det också. Han verkade förstå. I Köpenhamn frågade jag Jepson om han hade läst det. Det låg tydligen på hans soffbord. (Om han nu inte ljög och egentligen bara slarvat bort det på något efterfest.)
Men i höstas skrev jag en novell. Ganska så verklighetsbaserad i känslan. Jag tänkte på hur jag kännt det senaste året och jag tänkte på The Ark när jag skrev den. Och nu så undrar jag om det inte skulle vara just den där novellen som bandet vore läsa?
Jag undrar vad ni tycker.
Del 1.
Del 2.
Del 3.
Där har ni novellen.
Jag har blivit förfärligt förkyld och förvirrad men otroligt vårglad. Sådär vårglad så att man nästan överväger att lägga sig i gräset och sola även fast man tycker det är extremt fult med solbränna och onödigt med hudcancer.
I alla fall; jag behöver råd. I Eskilstuna tog jag chansen och skrev ett brev till The Ark. Gav det till Jepson. Jepson visade noggrannt när han lade det i sin kavajficka. Jag var också tydlig med att förklara att jag ville att de andra i bandet skulle läsa det också. Han verkade förstå. I Köpenhamn frågade jag Jepson om han hade läst det. Det låg tydligen på hans soffbord. (Om han nu inte ljög och egentligen bara slarvat bort det på något efterfest.)
Men i höstas skrev jag en novell. Ganska så verklighetsbaserad i känslan. Jag tänkte på hur jag kännt det senaste året och jag tänkte på The Ark när jag skrev den. Och nu så undrar jag om det inte skulle vara just den där novellen som bandet vore läsa?
Jag undrar vad ni tycker.
Del 1.
Del 2.
Del 3.
Där har ni novellen.
Ny dag.
Som min mamma sa igår precis innan jag somnade; "Imorgon är du en dag närmre den 2:a juni."
Det stämmer.
Kollar Arkvideos på youtube och blir extremt glad. Fattar inte riktigt vad som faktiskt hänt under den här våren. För två månader skulle jag nog inte ens våga drömma om det.
7 konserter. Nya vänner. Riktiga vänner. Faktumet att Martin glatt kommer ihåg var jag bor. Att de ska ha en spelning där jag bor, egentligen tack vare mig och Lasse. Att bli kramad spontant av Lasse. Att jag i alla fall fåt höra några rader ut 2000 Light-Years of Darkness live. Att jag inte känner mig lika ensam längre. Det finns ju en annan värld än den jag är ju just nu.
Och när jag sitter här hemma och lyssnar på Stereo Explosion och ser att Ola ska vara med i Så Mycket Bättre så tror jag ändå att den kommer fortsätta.
Det stämmer.
Kollar Arkvideos på youtube och blir extremt glad. Fattar inte riktigt vad som faktiskt hänt under den här våren. För två månader skulle jag nog inte ens våga drömma om det.
7 konserter. Nya vänner. Riktiga vänner. Faktumet att Martin glatt kommer ihåg var jag bor. Att de ska ha en spelning där jag bor, egentligen tack vare mig och Lasse. Att bli kramad spontant av Lasse. Att jag i alla fall fåt höra några rader ut 2000 Light-Years of Darkness live. Att jag inte känner mig lika ensam längre. Det finns ju en annan värld än den jag är ju just nu.
Och när jag sitter här hemma och lyssnar på Stereo Explosion och ser att Ola ska vara med i Så Mycket Bättre så tror jag ändå att den kommer fortsätta.
-
There is no end.
Har varit orolig över att Köpenhamn skulle bli jobbigt. Sista konserten på ett tag. Men jag var lycklig. Otroligt lycklig. Det var oundvikligt. Jepsons lilla blink och Martins flin, när de tog om sista delen i TWK och att Lasse bara var extremt härlig och någorlunda nykter.
Köandet var roligt. Dels för att vi var i Danmark, det kändes väldigt surrealistiskt, också för att köande är roligt i största allmänhet. Jag vet inte ens vad vi gjorde, har bara en massa bildbevis på att vi i alla fall gjorde saker.
Läskig bild.
Vakterna var stenhårda på att skälla ut oss alla på danska om att kameror verkligen var förbjudna. Men vi fick till en bild. Seriöst. EN.
Efter konserten satt vi ett gäng på marken och sjöng Arklåtar. Någon Martin-relaterad snubbe filmade oss och likaså några danskar. Det slutade med att killen som filmade oss ville att vi skulle sjunga för Martin osv. men vi blev inte speciellt pepp på det.
Jepson kallade oss för kanongänget och kallade vår sångsession för powerpointmöte. Oklart varför.
Jag blev i alla fall glad.
Kommer aldrig längre kunna höra ordet "powerpoint" utan att bli lite fnissig inombords.
Köandet var roligt. Dels för att vi var i Danmark, det kändes väldigt surrealistiskt, också för att köande är roligt i största allmänhet. Jag vet inte ens vad vi gjorde, har bara en massa bildbevis på att vi i alla fall gjorde saker.
Vakterna var stenhårda på att skälla ut oss alla på danska om att kameror verkligen var förbjudna. Men vi fick till en bild. Seriöst. EN.
Efter konserten satt vi ett gäng på marken och sjöng Arklåtar. Någon Martin-relaterad snubbe filmade oss och likaså några danskar. Det slutade med att killen som filmade oss ville att vi skulle sjunga för Martin osv. men vi blev inte speciellt pepp på det.
Jepson kallade oss för kanongänget och kallade vår sångsession för powerpointmöte. Oklart varför.
Jag blev i alla fall glad.
Kommer aldrig längre kunna höra ordet "powerpoint" utan att bli lite fnissig inombords.
And I'll try not to sing out of key.
Detta är också ett tidsinställt inlägg. Just nu sitter jag förmodligen på någon dansk trottoar, inlindad i en sovsäck och smått galen bara för att. Jag kommer sakna känslan att köa. Jag måste ta vara på den. Stoppa den i en burk eller något. Any ideas?
Go astray.
Just nu är jag någonstans i Skåne. Eller i en bil på väg till Skåne. Eller i en bil som virrar runt efter en parkeringsplats i Malmö?
Jag gillar i alla fall tanken. Jag gillar i alla fall Skåne. Jag gillar i alla fall inte Eksjö. Jag lär i alla fall stå ut.
Jag kan stå ut med att bo i Eksjö så länge jag har mitt rum. Där kan jag isolera mig. Kan ibland märka att mina föräldrar inte riktgit gillar det. De kanske inte förstår? På mitt rum kan jag sitta, titta oändliga gånger på min Arkvägg. Lyssna på musik. Prata med mina riktiga vänner via datorn, för de är ju inte där, i Eksjö. Jag önskar att jag kunde få uppleva det någon gång, att bo i samma stad som en riktig vän. Att kunna träffas spontant.
Kanske någon gång i framtiden. När jag är vuxen. Och kanske bor i Malmö? Eller någon annanstans?
[Tidsinställt inlägg.]
Jag gillar i alla fall tanken. Jag gillar i alla fall Skåne. Jag gillar i alla fall inte Eksjö. Jag lär i alla fall stå ut.
Jag kan stå ut med att bo i Eksjö så länge jag har mitt rum. Där kan jag isolera mig. Kan ibland märka att mina föräldrar inte riktgit gillar det. De kanske inte förstår? På mitt rum kan jag sitta, titta oändliga gånger på min Arkvägg. Lyssna på musik. Prata med mina riktiga vänner via datorn, för de är ju inte där, i Eksjö. Jag önskar att jag kunde få uppleva det någon gång, att bo i samma stad som en riktig vän. Att kunna träffas spontant.
Kanske någon gång i framtiden. När jag är vuxen. Och kanske bor i Malmö? Eller någon annanstans?
[Tidsinställt inlägg.]
So take it to the stage.
Confession time.
Jag är sur. Upptäckte nyss att min vårjacka från förra året som jag tänk använda även i år (Har icke råd med en ny.) är ganska lemlästad. Fickorna håller på att trilla av och det är hål lite här och var. Färgen har dessutom börjat gå ur den och den känns mer grå än svart.
Egentligen inte så konstigt att den till slut gått sönder. Men som om man har råd med en ny jacka när ens favoritband är ute på avskedsturné?
Sitter och kollar på Tradera. (Ja, ni läste rätt -> Tradera.) Skulle kännas otroligt mys att ha en jeansjacka. En utan en massa Arkklotter på. Det komiska är att jag hittat en jacka jag verkligen gillar, för 51 kr + frakt. Men jag har inte råd med den heller. Och att be mina föräldrar känns bara fel.
Så jag sitter och kollar på hela Växjökonserten på youtube istället. Det är mys det med.
Egentligen inte så konstigt att den till slut gått sönder. Men som om man har råd med en ny jacka när ens favoritband är ute på avskedsturné?
Sitter och kollar på Tradera. (Ja, ni läste rätt -> Tradera.) Skulle kännas otroligt mys att ha en jeansjacka. En utan en massa Arkklotter på. Det komiska är att jag hittat en jacka jag verkligen gillar, för 51 kr + frakt. Men jag har inte råd med den heller. Och att be mina föräldrar känns bara fel.
Så jag sitter och kollar på hela Växjökonserten på youtube istället. Det är mys det med.