Jerker, snoken, spontaniteten, Västervik.

Efter att ha sovit några timmar klev vi apatiska upp och tog oss till Slottsruinen. Där kröp vi in i våra sovsäckar och tuppade mentalt av i några timmar. Med tiden droppade det in folk. När de flesta av oss kommit till ro får vi besök av en snok. Den kom ringlandes med asfaltsvägen. Vi försökte skrämma bort den, en orm när man köar känns inte lockande. 



Vi frös, åt, svettades, var asociala, gick runt utan skor, gick runt med skor, gungade, retades, diskuterade segways, ritade triangeldraman i marken, stötte på snoken ytterligare en gång, pratade, hade dålig humor och väntade. Inte allt på samma gång, men nästan.



Konserten började. Samma band, en annan känsla. Scenen var så liten att det inte fanns ett skynke, inget backdrop och inte ens de stående lamporna i bakgrunden. Jag lät mina såpbubblor stå på scenen, en principsak så länge det är möjligt.



Men ljudet försvann med jämna mellanrum. Efter bara en låt var de tvugna att lämna scenen. Tekniska problem. Under tiden gick Lill-Martin runt och spelade bas, samtidigt som han tyckte att han var tuff med sin basslinga såg man på honom hur mycket han försökte hålla sig för skratt. Jag höll mig inte ens.



Vi fick Absolutely no decorum och introt en gång till. Det var samma arrangörer som i Sövde. (JERKER.) I Sövde fick vi också introt två gånger. Det kanske är deras grej. Har absolut ingenting emot det i alla fall.

Så efter det andra lika omvälvande introt går de på scen igen, lite mer flin på deras läppar än innan. Men alla är med på noterna och låtsas som ingenting har hänt.





Helt plötsligt står jag och gestikulerar med Sara i Echo Chamber. Hoppar glädjehopp i Deliver. Njuter av att inte höra Superstar. Blåser bubblor i Tell me this night is over. Får panik inombords i Disease för att allt bara blir för mycket, en för bra låtlista. Allt var helt underbart.

Det var ståstillochväntaochsedansläppautalltversionen av Let your body decide och jag hoppade till månen och tillbaka i flera minuter. Har aldrig tidigare fått håll på en konsert.

Allt var så underbart det kunde bli, trodde jag. De skippade som sagt One of us is gonna die young utan att jag knappt tänkte på det. 

När de sedan kliver ut igen, omsvidade i guldkläder hör jag det där introt. Det där krypande introt. Laurel Wreath. Jag har aldrig i mitt liv gapat så mycket. Det blev för mycket igen. Så jag skrek inombords och gapade ännu mer. Jag som trodde att jag hade nått maxgränsen i hoppandet i Let your body hade fel, jag skrämde till och med tjejen som stod bakom mig. Så galen blev jag.



Jag kommer inte ihåg när, men jag tror att jag och Sara äntligen fick starta vår sång för Jepson någon gång i guldperioden. Jag blev så glad att det blev av. Jag skrek rösten av mig för Jepsons skull. (Min födelsedagspresent till honom - att jag äntligen slutar prata?)

Sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer. Den vanliga gapandet i Calleth satte slut på konserten. Men det gjorde ingenting att det fysiskt sett var slut. Den pågår fortfarande inombords. 

Efteråt var alla otroligt glada. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, så jag skrek en snabbis. 

Bandet hälsade sporadiskt på oss sedan vid något backstageområde. Alla stunder där var inte lika trevliga. Eller, överlag var det ganska otrevligt. Jag tryckte mig i alla fall fram till Martin. Han fångade upp mig i en kram. Sara bad om ursäkt för att vi pekade på honom och gapskrattande under konserten. Jag bad inte om ursäkt, jag förklarade bara att hon skrattade åt mig och inte åt honom.

Martin sa bara att vi var roliga. Ska fortsätta vara det.

Spår;
Lämnat av: alice

åh åh åh, gud vad fint det verkar. hoppas det blir lika fint på yran.

2011-07-25 @ 21:13:06
URL: http://undertheaprilskies.blogg.se/
Lämnat av: alice

ja justja, gick ju in på din blogg för att svara på din kommentar på min blogg men blev helt tagen av texten och lyckan och peppen. hur som helst: både topshopdöden och urbanoutfittersdöden är nog lika illa, ja. aldrig varit inne på urban outfitters dock!

2011-07-25 @ 21:14:20
URL: http://undertheaprilskies.blogg.se/
Lämnat av: Maria

Åh, finaste finaste. önskar jag hade varit där. Laurel är nog den bästa livelåten, synd att de inte spelar den oftare. Eufori liksom, kändes så himla psykadeliskt under vårturnén.



Men låter fint iallafall <3

2011-07-26 @ 01:40:48
URL: http://djmyrstack.blogg.se/
Lämnat av: Ellie

"Guldperioden", vilket härligt ord! Man skulle kunna beskriva hela Västervik med det, Guldperioden.

2011-07-28 @ 14:10:13
URL: http://lilljesus.blogg.se/



Ditt användbara namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (hemlig.)

Har du också en blogg?:



Trackback