En liten mystisk frågelåda.
sv; förlåt om jag var elak. det var inte meningen. det där är typsikt mig. jag hatar att såra folk men lyckas ändå alltid göra det. Men som svar på din kommentar. Jag förstår. Och jag förstår också att du saknar det. Jag saknar att ha någon som förstår mig, som jag kan berätta för om alla mina hemligheter , tex: hur mitt liv egentligen är och har varit. Om du förstår. Det där jag bara vill gömma och glömma. Och sen är det klart jag saknar någon som förstår min kärlek till Kent och gillar Kent. Men samtidigt, mina vänner är så fina så detta gör inte så mycket. Jag skulle kunna berätta för dom om mitt liv men jag vågar inte och jag vill skydda dom ifrån det. Men jag förstår dig och jag önskar att jag kunde hjälpa dig. Kan jag det? <3
sv; okej vilken tur att jag inte sårade dig. Och tack för att du tycker att jag är till hjälp. Tyvärr pratar vi för lite ja, det blir lätt så om man inte går i samma klass. Men jag försöker hälsa på dig så mycket jag kan i korridorerna. Jag såg dig idag. Du såg glad ut när vi hälsade :) är lite orolig dock för att du går ensam :/