Har en bomb.

Människor dör och jag har levt de senaste dygnen som en treårig psykopat som inte får ha en rosa tandborste. Eller bara som en nervös fjortonåring som kastats tillbaka till skola och människor och vill klara av allt på en gång och vara lika bra som förut men som inte inser att man kanske måste sova och acceptera att man inte kan vara högst upp på Kilimanjaro varenda dag även fast man inbillar sig att det är så det varit förut innan men det har nog inte varit det men jag har hanterat saker bättre och det är väl bara att inse.

Ni får gärna berätta det för mig. Eller bara få mig att förstå hur fort det kan gå för en trettonåring att dö, och sedan vara på bild i skolans stora korridor nästa dag, omgiven av rosor och gråtande lärare. Välj själv. Han är bara en bild nu. Och en hel del tårar. Kanske ett lik också, men tårar och bilder spelar större roll än något som mest luktar. Vila i frid. Det är nog det alla bör göra, tack för att du påminner. Och jag kan nog åtminstonde vara glad, det kan nog inte du. Ska vara glad åt dig.

Jag ska inte välja så mycket den kommande tiden, jag ska försöka göra det jag kan. Försöka ha kul. Inte läsa era statusuppdateringar på Facebook. För ni är vansinniga. Eller så är jag kallhjärtad. Jag vet inte. 


Spår;
Lämnat av: Leia

Finns här, hoppas att du vet det <3

Alltid

2011-09-13 @ 23:02:27
URL: http://leiaaz.blogspot.com/



Ditt användbara namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (hemlig.)

Har du också en blogg?:



Trackback