Hamburg.

När man upplevt den roligaste helgen i sitt liv och man ska försöka komprimera in den i en stackars liten blogg.

Det började med en helt sjuk tågresa som skämde ut oss inför halva Danmark. Människor bytte till och med vagn. Jag fick skrattkramp. Det är så det ska börja. Jag tror egentligen inte att vi tänkte så mycket på själva konserterna vi skulle gå på. Allt var bara så absurt att vi mest satt och sjöng låten i Robot Unicorn Attack. Vi förstod inte.




Efter flera timmar av saker jag inte kan sätta namn på spatserade vi runt på gatorna i Hamburg. Där fanns vintage-affärer överallt. Målningar. Ja, jag vet inte riktigt. Området kring spelstället var i alla fall av det mysigaste laget, allt sådant som man önskar att man hade här hemma i Sverige också.



Vi åt på världens mysigaste restaurang, stönade runt vid spelstället och fann oss till slut i våra hotellsängar. Stora kuddar, blått skåp och vattenkran, det som behövs?

Gick upp vanlig kötid, tillbaka till området. Där dog vi på grund av kyla, läskiga tanter, glassplitter och tyskan. Somnade då och då. Drömde någon gång att jag fick en sovsäck av en tysk som gick förbi. När jag vaknade hade jag visst inte fått det, några sekunder senare var jag på väg för att smuggla ut täcken från hotellet. Det bästa jag någonsin gjort.



Tyskt kaffe och croissanter. Up and running. Resten av dagen var ett virvarr av yoghurt, tyska skyltar och dans. Sådant som man inte behöver sortera, det bara blir.





Insläppet var värre än en festivalspelning på sin alkoholhöjd sådär sent på kvällen. Att några lönnfeta tyskar kan ställa till med så mycket tryck. Tydligen väldigt tyskt. Aja. Vi klarade oss. Samarbetet fungerade bra och sedan satt vi där, som vanligt. Scenen var påtaglig, kan man väl säga.

Sedan konserten. Det var stojjigt. Nära. Olas engelska och deras plikt att faktiskt ta emot alla låt-requests. "JOU SURRENDEEEEER!" Våra tyska skyltar som fick ackompanjera sina tillhörande låtar. Google Translate-tyska in full regalia.

Det fanns så många saker. Hela tiden. Saker man ville peka på och spara i en liten låda. Ungefär som Martins beteende, att han ska ta Linns kamera. Kommer ihåg kameralinsen så väl. Har sett på videon ett antal gånger nu i efterhand.
Ringde Maria i Hygiene Squad, hade spanat in spellistan innan och bestämde mig direkt. Vet inte vad hon hörde, min röst eller bara bruset. En blandning? Kändes i alla fall bra. Så orättvist att hon inte var där. Hamburg skulle passat henne. 

Allt exploderar i Calleth framför Linns kamera hur som helst och sedan flydde vi för luftens skull. 

Efterfest med underbart bra musik. Dansmusik på riktigt. Vi dansade och när det till slut blev Rebel Rebel kunde vi inte hålla oss och där kom skrikrösterna. De försvann efter några låtar. Vi insåg att vi behövde sömn för att kunna erövra Berlin om några timmar. Gick en hejdå-runda. Avrådde Sylle från Facebook och upplevde världens mest härliga kram med Martin. Det räckte för att med gott samvete krascha i det tyska hotellrummet.

Det sista jag gjorde var att sätta igång larmet för morgondagen. Sedan sjönk jag.

Spår;
Lämnat av: Leia

Härligt!

Fint det där med att alla har converse också <3

2011-09-05 @ 15:20:25
URL: http://leiaaz.blogspot.com/
Lämnat av: Emma

"Allt var bara så absurt att vi mest satt och sjöng låten i Robot Unicorn Attack." Alltså. HAHA. Tycker den meningen beskriver hela helgen väldigt bra faktiskt. Den och George Clooney. Stackars danskar. Och tyskar. Och alla andra.

2011-09-05 @ 18:35:59
URL: http://www.arkark.devote.se
Lämnat av: Maria

Brus, skrik och lite Hygiene Squad horde jag. Finfint. Ni verkar haft det fint, synd att man inte kunde vara med.

2011-09-05 @ 23:42:08



Ditt användbara namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (hemlig.)

Har du också en blogg?:



Trackback