Och jag har fortfarande huvudvärk. Tyck synd om mig.

Det är gråvitt ute och en massa överpolerade bilar står parkerade på gatan. Att man ens orkar. Eksjö har fina hus. Färgglada. Men staden blir ändå så ful. För det finns ingen känsla. Inte ens en tråkig känsla. Allt är bara en enda stor punkt. Fast den där punkten är så rätt. Så, så rätt. Och om man inte går över den ödelagda vägen på rätt ställe så ska man dö. Men om man inte är en punkt då? Ett frågetecken. Då har man problem.