The homecomer.

Ytterligare textremsor:(1) Vi är The Ark, forever och allt efter. | 2011-10-02 @ 20:11:12
Har packat upp glittret och plockat fram tröttheten. Vet aldrig riktigt vad jag ska säga i det här stadiet. Har aldrig något att säga. Kan berätta om allt som hänt, men aldrig i mitt liv har jag förstått. Eller aldrig i år. Har aldrig varit med om likadana saker innan.

Det är ju så. Om helgerna snurrar och snurrar och snurrar det och sen har man ingenstans att göra av det. Jag vet inte vad jag lever för liv. Om jag visste om det här för ett två tre fyra år sedan skulle jag ändå aldrig tro på det. Nu har jag det. Var kan jag lägga det? Var kan jag lägga allt nu? Nu när jag måste göra annat.

Snart kommer mitt nagellack i alla fall att börja flagna och jag önskar att förvirringen kunde göra det också. Jag har min tillhörighet. Jag har den någon annanstans ibland, som idag och imorgon och nästa vecka. Men den finns där. Och jag borde kunna hantera det. Jag vill i alla fall inte tappa det.

Det är som att hoppa av och på en karusell. Inklusive illamåendet.