I don't wanna beleive in you.
En kväll i december sysselsatte jag mig med det här. I en liten lada i Huskvarnas lilla folkpark. Jullan bredvid mig. Tror det var den sjuttonde. 2010. Sådär 9 dagar efter den där konstiga uppdateringen på The Arks hemsida. Jag var där. Jag var förvirrad. Inte tänkte jag på hur bra allt var, just där. Just då. Kom på det nu. Klockan två på natten, i augusti 2011. Stod till och med vid kravallen. Herregud. Hur kunde jag vara så idiotisk? Kunde ju åtminstonde kommit ihåg kameran, men icke.
Kanske något jag borde fundera på sen. Sånt här.
Kanske något jag borde fundera på sen. Sånt här.
Hej, Rebecca Black?
Eh. Rebecca Black's video till låten Friday tas bort från Youtube.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Den har antagligen tagits bort efter den otroligt dåliga responsen. <-- Eller nja, kanske inte. Jag har nog livlig fantasi.
Jag undrar hur Rebecca Black mår.
Fast i och för sig. Om man publicerar en så dålig låt i en ännu dåligare video kanske man måste tåla konsekvenserna?
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Den har antagligen tagits bort efter den otroligt dåliga responsen. <-- Eller nja, kanske inte. Jag har nog livlig fantasi.
Jag undrar hur Rebecca Black mår.
Fast i och för sig. Om man publicerar en så dålig låt i en ännu dåligare video kanske man måste tåla konsekvenserna?
Lady Gaga.
Från kväljningsframkallande mainstream tråk-Djpop till kväljningsframkallande tyska i en icke mainstream poplåt som faktiskt är riktigt okej.
Nästan så att jag börjar gilla Gaga. Vågar väl inte riktigt erkänna det. Jaja.
Fred in.
GOO GOO G'JOOB.
Människor säger att den här låten inte har någon speciell mening. Jag tror dem inte. Eller så har jag alldeles för mycket fritid och alldeles för lite sömn för att avgöra något sådant.
Låtar kan ju i alla fall ha en mening genom att bara inte ha en mening. Att den där meningen som inte finns blir en mening men att det inte är meningen att man ska hitta meningen. Meningen är olöst. För alltid. Olöst och oläst. Och att det där ovetandet liksom är meningen. Varför ska man hela tiden veta allting?
Eller så är jag som sagt i alldeles för fel sinnesstämning för det här.
Låtar kan ju i alla fall ha en mening genom att bara inte ha en mening. Att den där meningen som inte finns blir en mening men att det inte är meningen att man ska hitta meningen. Meningen är olöst. För alltid. Olöst och oläst. Och att det där ovetandet liksom är meningen. Varför ska man hela tiden veta allting?
Eller så är jag som sagt i alldeles för fel sinnesstämning för det här.
En annan väldigt mycig Beatles-låt som alltid går på repeat i mitt liv. Hela hela tiden.
Esc.
Eurovision-final ikväll. Vet inte vad jag känner. Innerst inne håller jag nog på Irland. Fråga mig inte varför. Men när jag såg dem för första gången i torsdags kunde jag inte sluta le. Låten är sämst. Men studsandet. <3
Jedward.
(Och förresten, vad hände med alla kommentarer?)
(Och förresten, vad hände med alla kommentarer?)
See, jack.
Om jag någonsin skulle göra en lista om saker jag måste göra innan jag dör, så skulle den första saken vara att se The Dresden Dolls live. Av alla band som i nuläget fortfarande är aktiva så hamnar de definitivt på andra plats i min favoritlista.
Efter den 16:e september så blir de ju etta.
Problemet är att detta band är så undergorund att jag inte någonsin ser någon som helst möjlighet att de kommer till Sverige. Eller ja, så underground kanske de inte är, men vågar ännu inte hoppas på något Sverigevistelse. Men om det blir någon. Eller ens en spelning i Skandinavien, eller norra Europa. Ja, då kommer ni se mig där. Hoppas jag.
Just nu går det inte ihop. Pengar och sådant, ni vet?
Nu när jag tänker efter så kommer det nog aldrig gå ihop.
Kolla bara.
Efter den 16:e september så blir de ju etta.
Problemet är att detta band är så undergorund att jag inte någonsin ser någon som helst möjlighet att de kommer till Sverige. Eller ja, så underground kanske de inte är, men vågar ännu inte hoppas på något Sverigevistelse. Men om det blir någon. Eller ens en spelning i Skandinavien, eller norra Europa. Ja, då kommer ni se mig där. Hoppas jag.
Just nu går det inte ihop. Pengar och sådant, ni vet?
Nu när jag tänker efter så kommer det nog aldrig gå ihop.
Kolla bara.
Friday.
När man först lyssnar på Bob Dylan – Rainy Day Women #12 & 35, raskt byter till Broder Daniel – Luke Skywalker och några sekunder senare befinner sig mitt i Lady Gaga – Judas.
Då är man trött och ej mottaglig.
Var kommer Lady Gaga ifrån? Jag lyssnar helt plötsligt på henne frivilligt.
Då är man trött och ej mottaglig.
Var kommer Lady Gaga ifrån? Jag lyssnar helt plötsligt på henne frivilligt.
-
I know it cause I saw.
Honest to God, officer, it's awful.
Kent, Thåström och Kristian Anttila i Melodifestivalen?
Det skulle ju vara intressant.
Rock 'N' Roll Suicide?
Just nu känns det som att alla utomordentliga låtar på min spotifyspellista har blivit uttjatade och överskattade för länge.
Har ni några bra tips?
Har ni några bra tips?
[Bilden har absolut ingenting att göra med inlägget. Kanske därför den får vara med?]
Popadelica 2011.
Har precis fått dagens ranson av önsketänkande genom att önska artister till Popadelica i år. Det borde ni göra egentligen också tycker jag. Speciellt om ni gillar The Ark... eller kanske Timo Räisänen? [Även om ni inte kommer gå eller inte gillar Arken. Man kan ju bara göra en god gärning.]
[För att önska artist -> Klicka på bilden!]
[För att önska artist -> Klicka på bilden!]
But as you see I do not have an awful lot to tell.
Jag tappade andan.
Dagens randomness.
Jag gillar Kent. Men jag gilla inte när Kent får något slags monopol på varenda prisgala var och vartannat år. Kent-hysteri kan gå för långt. Och Johnossi är awesome. Dessutom blir de ännu mer awesome efter det här uttalandet.
Förlåt alla Kent-fantaster.