Hösten.


Den är lugnande, trots all hysteri som ändå kretsar runt i allas liv så är det ändå lugnt.
Det blir mörkt. Man kan gömma sig i mörker.
Kan det på något sätt inte vara mysigt att kura ihop sig i det där mörkret och bara vara ett tag?
Att låta mörket finnas där, ljuset kommer senare ändå. Jag förstår mig inte på människor som får ängest när det blir mörkare allt tidigt på kvällarna när man ändå vet att ljuset kommer tillbaka.

När man gömmer sig kan man tänka, tanken är väl ändå det som får dig att komma till underfund med det som du knappt vågat närma dig.


Spår;



Ditt användbara namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (hemlig.)

Har du också en blogg?:



Trackback