Är hemma. Äntligen. Hemma. Efter en skum kväll i Malmö som helt enkelt bara var skum, men kul, men skum. "En annan kväll i livet".

Är fortfarande trött och illamående sen en tid jag nu inte längre kommer ihåg.
Är i nuläget inte peppad på människor. Människor i allmänhet. Inte ens peppad på mina vänner. Försöker bara tänka på att jag om 5 dagar ska se Ark igen. Martin blev väldigt glad när jag nämnde det igår. "Men vi ses ju på Siesta snart."

Tror dock inte att jag kommer orka prata med någon på Siesta. Känns inte som att jag behöver säga någonting. Har inget att säga. Har inget att få ut av det. I alla fall inte just nu. Kvart i sju, lördagen den tjugoåttonde maj tvåtusenelva. Förlåt.

Fred på er.