Jag är desperat. Jag startar datorn men där finns inget internet. Jag försöker igen men jag blir halv. Det fungerar inte och det fungerar inte. Jag blir desperat för att jag blir så desperat. Jag blir desperat för att hela min värld finns där ute.

Tänk om jag bara kunde ta mig några kvarter bort och ha något där. Utan internetuppkopplingar och bokstäver. Då skulle jag väl vara där.

Kan jag inte få leva min framtid så? Något kvarter från riktiga vänner. Riktiga vänner som i Vänner. Samlade. Jag har sådana vänner, fast inte är vi geografiskt nära. Jag tror jag alltid har tänkt på det där.

Jag kanske bara inbillar mig allt, men usch vad lättare allt skulle kännas.

Och det här kommer från min mobil. Från segt Smålandsskogsinternet.