Njuter av veckans första glädjerus. Njuter av att för första gången dessa dagar inte tänka: "Men varför känner jag såhär? Har jag inte tänkt på det? Hur jag kan slappna av då?". Har blivit en löjlig fredagsmänniska. Nej, inte en typisk "nu e de fredagsmyyyys"-svenne. Men jag kastas tillbaka idag. Fredagar.

Borde egentligen inte gilla det alls. Borde vara arg på mig själv. Borde vara arg över att det är det enda som kan få mig att slappna av. Vet att jag kommer vakna upp på måndag och andas lika regelbundet som en dammsugare.

Det känns helt okej. Det kanske räcker med att bara kunna andas på helger. Hålla andan? Det kanske är så för alla. Så för oss alla? Nu när vi inte ränner runt överallt till olika kravallstaket även fast vi egentligen inte hade tid, ork eller råd.

Jag gör inte så mycket. Jag tänkte att jag skulle vara jätteduktig nu på hösten. Jag skrev till och med en lista. Det går inte riktigt, det går till biblioteket. Men när det gått till biblioteket har det inte följt med något bibliotekskort. Det följer dock alltid med en mobil med musik i, hela hela tiden. Den är det jag gör och det jag går, åker. Den jag sitter med där på biblioteket. Jag kanske läser i någon tidning om David Bowie, men någonstans vid ordet "kokain" slutar jag oftast att läsa.

Har tänkt ut att jag åtminstonde borde börja framtidsdrömma lite. Tänka ut något att hoppas. Det kanske hjälper när jag snart måste börja välja.