Arken i Parken.
Det började med Emmas födelsedag. En hel del tårtor. Ångest över att sätta upp tält. Att stå och stirra på glamrocksbandet en bit bort. Leka med frisbee sent på kvällen. Promenader.
Vi pratade lite. Somnade. Vaknade av att någon lyste med en ficklampa på vårt tält. Hörde billjud. Hörde skrik. Antog att det var några fulla människor med epa-traktorer som tyckte det där med camping var kul. Skällde på människan som envist pekade lampan på vårt tält. Visade sig senare att det hade varit Sylvester.
Somnar om. Vaknar snart igen. "ALLA CAMPARE! KOM TILL VÅR ELD!" var det jag har för mig att jag hörde. Sylvesters röst lydde vi alla och inte långt efter stod vi alla på led för att krypa in till backstageområdet och elden genom ett hål i ett staket bakom de nymålade bajjamajorna.
Var så sur i början. Sylvester hade väckt mig i min redan mardrömslika tältnatt. Värmde mig vid elden och var seg. Där fanns danskar, galna smålänningar som pratade om folkdräkter och framtiden, Arkfans osvosvosv.
Placerade mig själv mellan de småländska galningarna och Linda. Det dröjde inte länge innan Sylle kom och drog igång världens mest invecklade samtal. Det var trevligt. Surheten försvann.
Efter cirka två timmar av mestadels svensk pop, eld, Sylvester, folkdräkter och annat var vi tillbaka i tälten. Hade svårt att somna. Huvudet var en enda stor röra. Somnade till slut och vaknade av den där generella tältångesten.
Somnar om. Vaknar snart igen. "ALLA CAMPARE! KOM TILL VÅR ELD!" var det jag har för mig att jag hörde. Sylvesters röst lydde vi alla och inte långt efter stod vi alla på led för att krypa in till backstageområdet och elden genom ett hål i ett staket bakom de nymålade bajjamajorna.
Var så sur i början. Sylvester hade väckt mig i min redan mardrömslika tältnatt. Värmde mig vid elden och var seg. Där fanns danskar, galna smålänningar som pratade om folkdräkter och framtiden, Arkfans osvosvosv.
Placerade mig själv mellan de småländska galningarna och Linda. Det dröjde inte länge innan Sylle kom och drog igång världens mest invecklade samtal. Det var trevligt. Surheten försvann.
Efter cirka två timmar av mestadels svensk pop, eld, Sylvester, folkdräkter och annat var vi tillbaka i tälten. Hade svårt att somna. Huvudet var en enda stor röra. Somnade till slut och vaknade av den där generella tältångesten.
Efter tonvis med bröd och mjukost var det bara just efter tonvis med bröd och mjukost. Vi var alla paralyserade. Vad göra?
Senare, glitter, spray, glitter, glitter i näsan, skratt från Martin, mer bröd och platåskor.
Senare, glitter, spray, glitter, glitter i näsan, skratt från Martin, mer bröd och platåskor.
Var hela tiden så peppad. Ville in på området. Se det. Kände på mig att det skulle bli bra.
Väl vid insläpp kändes det så skönt att bara kunna gå därifrån. Inte stå i led. Det var en sensation. Fick en adrenalinkick av det. Kände mig fri, lustigt nog. Efter ett tag stövlade vi in. Vi letade inte efter den stora scenen, hetsade inte efter platser. Allt var så fint. Hela området var otroligt charmigt. Vill bo där.
Väl vid insläpp kändes det så skönt att bara kunna gå därifrån. Inte stå i led. Det var en sensation. Fick en adrenalinkick av det. Kände mig fri, lustigt nog. Efter ett tag stövlade vi in. Vi letade inte efter den stora scenen, hetsade inte efter platser. Allt var så fint. Hela området var otroligt charmigt. Vill bo där.
Tiden gick. Banden spelade. Bosatte oss nog lite där inne på Dansbanan. Kändes bäst.
The Hector. Flummigt seriöst.
Och Skilla. De var bara underbara. Kommer inte ihåg så mycket av dem. Mest engagemanget. Och det sa mycket.
Och sedan Hammered Satin. Det sjukaste jag varit med om, förmodligen. Så 70-tal, glam och over the top det kan bli mitt i en gammal folkpark i Småland. Kommer ihåg hur mycket vi dansade. De ville ha upp mig på scenen. Där tog det nog stopp. Såg dock glatt på när Linda stod där uppe. Kunde egentligen heller inga låtar. Det behövdes inte. Du behövde bara flippa ur.
Precis efter Hammered Satin var det dags för Ark. Vi hittade en plats, långt bak. Som planerat. Mycket dansutrymme och egen publik. Hammered Satin-adrenalinet fylldes på med Ark-adrenalin. Vi blev fotade, skrattade åt, utstirrade och allmänt idiotförklarade. It takes a fool-talet har aldrig passat bättre.
När jag tänker tillbaka på festivalen känns det inte som att det var någon Ark-konsert. Det är inte det som kommer upp i huvudet. Det känns skönt. Det känns konstigt. Jag känner mig lättad.
Så fort de sex bandmedlemmerna låg pladask på scengolvet använde vi adrenalinet och rusade till The Out. Till EGLO. Utförde dagens köande och var allmänt omhoppade. Vi fick besök av basisten i Hammered Satin. Det första han undrar är om jag driver en modeblogg. Han var väldigt fascinerad av vårt engagemang. Med tiden och med alkoholen blev han mer engagerad själv, kanske att han till och med drev det för långt.
The Out spelade. Trots tröttheten stod jag och Maria ut. Flippade ut. Åter igen. Det var det värt. Det är det oftast.
Precis efter Hammered Satin var det dags för Ark. Vi hittade en plats, långt bak. Som planerat. Mycket dansutrymme och egen publik. Hammered Satin-adrenalinet fylldes på med Ark-adrenalin. Vi blev fotade, skrattade åt, utstirrade och allmänt idiotförklarade. It takes a fool-talet har aldrig passat bättre.
När jag tänker tillbaka på festivalen känns det inte som att det var någon Ark-konsert. Det är inte det som kommer upp i huvudet. Det känns skönt. Det känns konstigt. Jag känner mig lättad.
Så fort de sex bandmedlemmerna låg pladask på scengolvet använde vi adrenalinet och rusade till The Out. Till EGLO. Utförde dagens köande och var allmänt omhoppade. Vi fick besök av basisten i Hammered Satin. Det första han undrar är om jag driver en modeblogg. Han var väldigt fascinerad av vårt engagemang. Med tiden och med alkoholen blev han mer engagerad själv, kanske att han till och med drev det för långt.
The Out spelade. Trots tröttheten stod jag och Maria ut. Flippade ut. Åter igen. Det var det värt. Det är det oftast.
Dags för E.G.L.O. Har alltid viljat se dem live. Dansen var så bra den kunde vara efter en hel dags ansträngning. Fick besök i publiken av en Lasse. Han var så glad att han hade glömt ta av sig ytterjackan. Likaså med Jepson.
Kvällen slutade nog där, när Lasse sprang upp på scen och de jammade klart. En tid senare kraschade jag i tältet. Förvirrad. Visste inte om jag skulle vara glad eller tveksam. Vaknade upp på morgonen, ganska tveksam. Det tog bara några vänner och lite frukost innan jag insåg att jag inte alls skulle vara tveksam. Vi lyckades. Festivalen lyckades. Den får gärna komma tillbaka. Årligen.
Kvällen slutade nog där, när Lasse sprang upp på scen och de jammade klart. En tid senare kraschade jag i tältet. Förvirrad. Visste inte om jag skulle vara glad eller tveksam. Vaknade upp på morgonen, ganska tveksam. Det tog bara några vänner och lite frukost innan jag insåg att jag inte alls skulle vara tveksam. Vi lyckades. Festivalen lyckades. Den får gärna komma tillbaka. Årligen.
Spår;
Lämnat av: Aino
Håller med, hoppas det blir ett årligt event.
Lämnat av: Maria
Åh, så himla bra sammanfattning. Vill verkligen att de fixar nåt nästa år också. Vill dansa igen. Och The Out var så jävla härliga! Och Skilla med! Och alla andra band! Det var så himla bra bara!
UTROPSTECKEN!!!!!
Lämnat av: Leia
Åhh vad fint!
Och den där basisten^^
Tänker fortsätta att hoppas på ett årligen, känns bäst så :)
Trackback