Svedala.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga längre, om allt. Allt känns så speciellt. På gott och ont. Festivalen i Svedala var väl sådär. Förstod inte riktigt valet av artister och valet av namn baserat på valet av artister men valet av artister var ändå okej, annars så skulle jag inte varit där.
Jag tror jag hoppar över köandet idag. Till och med Drill och Drull och Marias fina sockervadd som jag medvetet saboterade lite smått innan The Poodles.
Kommer aldrig glömma min hysteri i Let your body decide, från början till slut.
Kommer aldrig glömma när vi ber i Prayer. Dels på grund av blåmärkena på revbenen.
Jag kommer aldrig kunna lyssna på Breaking up with god utan att påminnas om min, Saras och Emmas hysteriska överdrivna gest när vi hör "and I was only waiting for the sky to fall down". Sara och Emma har inte varit med de senaste gångerna, men jag kan lova att jag har gestikulerat för dem med.
Fred på er.
snygg sockervadd =D
Det där med den guldiga boxningshandsken låter så fint. Haha, kastade han tillbaka den sen igen?
Ha det så bra och superfina bilder!
Snart kan vi vänta på att himmlen ska falla ned alla tillsammans igen. Känns som att det var alldeles för länge sedan.
Vad glad jag blir att det funkade lite grann. Jag ska testa i helgen. Det kanske går ännu bättre när vi är fler som gör samma sak?
Det var en fin dag, en fin kväll, och en fin natt.
It's such a perfect day, I'm glad I spent it with you.
Ett jättebra råd som jag också ska försöka att använda
Kajsa: Åh vad fint, de första raderna står och mediterar. Det vore ju något!
Jättefin konsert förövrigt. Och kan berätta att anledningen till att det heter Svedala Rock antagligen beror på alla lokalband som brukar spela, som spelar uteslutande rock. Dessvärre har det blivit mindre lokalt och mer svensk pop.